La maschera del demonio (1960)

alt. titel: Djävulsmasken, Black Sunday, Revenge of the Vampire, House of Fright, Mask of the Demon, The Demon’s Mask, The Hour When Dracula Comes, The Mask of Satan

Såsom varande en av de mer kända italienska skräckfilmsregissörerna (och dessutom göra sig grymt bra på bild i snitsigt rutig kavaj och minimal tangorabatt) är det klart att jag måste hugga Mario Bavas första, egna film: La maschera del demonio eller Black Sunday som den oftast kallas. Jag har fått intrycket av att Bava främst är känd för att mer eller mindre ha ”uppfunnit” giallo-genren med sin Blood and Black Lace från 1964, så döm om min förvåning när det visar sig att Black Sunday mest av allt påminner om en Hammer-rulle. (Det kanske inte behöver sägas att jag såg Black Sunday innan I Vampiri?)

Prehistoric Women (1967)

alt. titel: Slave Girls

Platsen må vara den uråldriga afrikanska savannen, men jaktguiden David Marchant bevisar att han är den nya tidens man. När den åldrige överste Hammond lyckas skottskada en leopard ger sig David ut i bushen efter det sårade djuret eftersom ”the animals in this country is part of my life”, trots att ett sådant eftersök är förenat med livsfara.

The Viking Queen (1967)

Alt. titel: Blodshämnd

Before William Wallace, there was…The Viking Queen…

Tänker man på Hammer är det lätt att få bilder av bloddrypande hörntänder och skräckinjagande ritualer för ögonen. Men som exempelvis One Million Years BC visar, var det inte bara lågbudgetskräck som stod på agendan. Det fanns ambitioner att göra lågbudgethistoria också.