alt. titel: Apocalypse, Apokalypse nå!, Dommedag nu
Ska jag nu ändå se en mastodontfilm om Vietnamkriget kan jag väl lika gärna se en mega-mastodontfilm om Vietnamkriget? Alltså föll valet på den 3:20 långa Apocalypse Now Redux istället för det mesiga originalet Apocalypse Now om blott 2:20.
alt. titel: Plutonen, Platoon – Kamp-patruljen
Oliver Stones Platoon både ger och tar när det gäller bevingade uttryck. Regissören och manusförfattaren inleder nog så högtravande med citat ur Predikaren (”Gläd dig, du yngling, din ungdom”) och droppar både likaledes högtravande (”Hell is the impossibility of reason”) samt…mindre högtravande (”Excuses are like assholes, Taylor, everybody got one”).
Att sätta sig upp mot presidenten är nog ingen lätt sak för Washington-baserade tidningen Washington Post. Men chefredaktören Ben Bradlee håller bestämt på journalistetiken – Vita huset ska inte diktera vilka journalister som han sätter på olika uppdrag. Inte ens om det handlar om något så opolitiskt som ett presidentdotterbröllop. Han rundar dessutom den betongsuggan genom att, med hänvisning till branschsolidaritet, vädja till de tidningar som faktiskt fick komma om att få ta del av anteckningar och fotografier och hey presto, även Washington Post har en artikel om händelsen.
Ed Snowden vill tjäna sitt land. Befria världen från förtryck. Eller också kanske det bara är möjligheten att kunna skryta med att han jobbar med sådant som han inte får berätta för någon som lockar? Den där lockelsen surnar dock rätt snabbt för den briljante och datorkunnige Snowden när han väl ska börja jobba ute på fältet. Under arbetsträningen handlade det om att lösa låtsasverkliga pussel och ingen gjorde det snabbare eller smartare än Ed.
Upptäck Turkiet! Stränderna, kulturen, exotismen, mötet mellan väst och öst! Knarket, rättssystemet, fängelserna! Amerikanen Billy Hayes behöver inte välja, han tar både och. Ett amatörmässigt försök att smuggla ut 2 kilo hasch landar honom en fängelsedom som ändå är förhållandevis mild – lite drygt 4 år.
Här satt jag i min enfald och trodde att det vara var boxningsvärlden som var genomrutten och full av korrumperade män som inte vill annat än utnyttja oskyldiga atleter.
Men Oliver Stone visar med all önskvärd tydlighet i Any Given Sunday att detsamma gäller för amerikansk fotboll. Om nu någon (förutom jag då) hade lyckats inbilla sig att just den arenan, med sin mediafokusering, sina big bucks och sitt Super Bowl, av någon anledning skulle vara undantaget som bekräftar sportregeln.
Medbloggaren Filmitch uppmuntrade till att hedra fredagen den 13:e med att skriva om en film man ångrar att man sett, oavsett anledning. Mina damer och herrar, jag ger er ett ludet magplask. Så blev det ju en fredagssågning i alla fall, så det kan slumpa sig…
***
Planet of the Apes (2001)
alt. titel: Apornas planet
Kanske borde man inte vara alltför hård mot denna remake av Planet of the Apes. Ett manus och en produktion som tycks ha gått genom varierande stadier av fullbordan sedan slutet av 80-talet då Arnie ska ha varit inblandad. Talande är möjligen också det faktum att den regissör som då var aktuell var Adam Rifkin, vilken istället gick vidare till stordåd som Psycho Cop 2 och National Lampoon’s The Stoned Age.
Publicerad i Västerbottens Kuriren i mars 1996
Watergateskandalen torde vara en av de största politiska händelserna i vår tid. När Oliver Stones Nixon tar sin början är kuppen precis på väg att planeras och alla vet vi ju hur det gick. Men vilka händelser ledde fram till denna skandal? Vilka var skyldiga och varför?
Det är Watergate-avslöjandena och efterföljande rabalder vilka går som en röd tråd genom Nixon. Hans uppväxt och tidigare presidentperiod visas genom ett antal tillbakablickar. Vi får veta att han växte upp i ett strängt religiöst och synnerligen fattigt hem där modern var ledstjärnan och lärde unge Richard att en lögn var den fulaste synd man kunde begå. Två bröders död gjorde att familjen hade råd att låta honom läsa juridik, om än vid ett mindre universitet, något som han alltid skämdes för.
Som ett brev på posten kom så det där remake-suget. Klart att jag ville få en chans att med 
Rörliga bilder och tryckta ord 