Belly of the Bulldog (2016)

alt. titel: Tank 432

Jag kan möjligen förlåta A Field in England för att den var fullkomligt obegriplig och ganska trist. Det jag däremot inte kan förlåta filmen är om dess orimliga popularitet (87% på Rotten Tomatoes) inspirerar andra filmskapare att göra precis lika obegripliga filmer under rubriken ”psykologisk skräck”, fast ännu lite sämre om nu något sådant är möjligt.

Fortsätt läsa ”Belly of the Bulldog (2016)”

Stranger Than Paradise (1984)

Då ska vi se. En av Jim Jarmusch mest kända filmer, guldpalmen guldkameran i Cannes. Jag och Jarmusch kom ju inte så bra överens i Broken Flowers, men nu är det nya friska tag. Open my mind, open my mind… Svart-vitt foto, tja, inget säger väl indiefilm som svart-vitt. En ensam tjej vid utkanten av en flygplats, hon tar sin väska och sin kasse och går.

En kille i en ganska sliten och minimal lägenhet som får telefonsamtal från någon tant Lotte. Hans kusin Eva kommer att stanna i tio dagar och han är tydligen inte direkt nöjd över det beskedet. Tjejen fortsätter att gå med sin packning genom ödsliga och slitna stadsdelar. Varför får jag helt plötsligt känslan av en zombierulle? Det skulle i alla fall liva upp saker och ting. Nu tar hon fram en bandspelare och kör igång Screamin’ Jay Hawkins ”I Put a Spell on You”. Bra låt. Undras om den ska betyda något? Tjejen ser knappast ut som någon sexbomb i alla fall, inte någon som skulle kunna förtrolla den manliga delen av medmänskligheten.

Fortsätt läsa ”Stranger Than Paradise (1984)”