alt. titel: Jeanne Dielman
Änkefru Dielman lever ett enkelt och inrutat liv i Bryssel, ungefär fyrtio minuters promenad nordväst i förhållande till det europeiska parlamentet. Av det vi får se av hennes vardag är det tveksamt om hon någonsin rör sig så långt från lägenheten som hon delar med sonen Sylvain. Alla affärsbehov, oavsett om det rör mat, kavajknappar eller skor, kan skötas inom en begränsad radie i närområdet.
Fortsätt läsa ”Jeanne Dielman, 23 quai du Commerce, 1080 Bruxelles (1975)”En lista som redan varit publicerad men som jag kunnat uppdatera en smula, Håll utkik efter filmer som är märkta (NY)…
10. Ida
Det är Polen, det är svart-vitt, det är 60-tal. Och ändå tyckte jag mycket om nunnenovisen Idas resa i sökandet efter vad som hänt hennes föräldrar under andra världskriget. Ibland händer det!
“Do you have sinful thoughts sometimes?”
9. Återträffen (NY)
Trots att jag inte är riktigt säker på att jag och Anna Odell kommer särskilt bra överens var Återträffen ändå ett intressant filmiskt och berättande experiment. Vem vill bli kallad för mobbare? Fortsätt läsa ”2013 års tio bästa filmer — the remake”
Kanske var det för att det blev mycket nymfomaniprat på senaste filmspanarträffen, men när temat ”Överdrift” deklarerades gick mina tankar omgående till Nymphomaniac. Jag menar, var är mer överdrivet än en femtimmarsfilm? En femtimmarsfilm som dessutom låtit tala om sig i samma ordalag som en porrfilm, en erogen zon som bolaget Zentropa redan varit inne och pillat på med filmer som Pink Prison och All About Anna.
Även regissör Lars von Trier själv torde kunna passa väl in i ett överdriftstema, både vad gäller filmskapande och person. Å ena sidan har vi som sagt Nymphomaniac, å andra hans inspel med Dogme 95 där överdriften gick åt andra hållet. Minimalistiskt, avskalat och realistiskt var ledorden. Ledord vid det här laget torde kunna sägas vara ganska så övergivna av von Trier själv.
Rörliga bilder och tryckta ord 