You are currently browsing the tag archive for the ‘New York Times’ tag.

alt. titel: Fortfarande Alice

Ett vanligt författarråd är ”gräv där du står” och Lisa Genova har verkligen anammat det i själ och hjärta. Hon är doktor i neurovetenskap vid Harvard och har skrivit flera böcker som tar upp sjukdomar i någon form. Still Alice är hennes första roman och dessutom självpublicerad. Den plockades efter ett par år upp av en professionell förläggare, låg nästan ett helt år på New York Times bästsäljarlista och resten är historia som man brukar säga.

Själv skulle jag nog inte ha kommit på tanken på att läsa Still Alice, och absolut inte i svensk översättning, om det inte vore för att jag fortfarande har starka minnen från filmen där Julianne Moore gestaltar huvudpersonen Alice Howland. En i alla avseenden framgångsrik kvinna. Harvardprofessor, gift med en annan Harvardprofessor och mor till tre barn varav endast det ena vansläktas genom att vilja bli skådespelare.

Men så börjar Alice bli lite glömsk, tappa ord här och var och plötsligt står hon på en i vanliga fall välbekant plats och har ingen aning om var hon är. Diagnosen är tydlig, men långt ifrån enkel: tidig Alzheimer. Läsaren får följa Alice medan hon steg för steg förlorar allt hon vet, kan och är.

Lisa Genova har skrivit sin bok med ett enkelt, deskriptivt språk och valt att göra nedslag här och var snarare än att författa en successivt löpande historia. Hela berättelsen är berättad ur Alices perspektiv men i tredje person. Generellt skulle jag säga att alla dessa grepp fungerar betydligt bättre när bokens huvudperson definitivt börjat lida av sin sjukdom.

Då understryker det enkla språket med bättre emfas vetskapen att ha dömt sina barn till samma genetiska öde eller frustrationen när Alice förstår att det där hålet precis innanför dörren ju bara var den svarta, runda hallmattan. Det fragmentariska känns rimligt eftersom Alices eget mentala tillstånd går upp och ned. Visst, hennes studenter känner inte riktigt igen sin tidigare så engagerade och duktiga professor men hon lyckas ändå upprätthålla någon slags fasad på jobbet. Och det skapas en känsla av klaustrofobi, liknande den som Alice själv upplever, när läsaren är instängd tillsammans med henne och enbart kan tolka världen utifrån hennes intryck och tolkningar.

Innan dess kan jag däremot uppleva läsningen som en smula klinisk och språket ibland som direkt klumpigt. Den gravt sjuka personen som plötsligt upptäcker nya värden i livet och börjar se sin familj i ett annat ljus är heller knappast några nyskapande element i den här typen av skildringar. Föga förvånande lyckades filmen och Julianne Moore i sin rolltolkning förmedla betydligt mer känsla än Lisa Genovas bok men den är, i sitt avskalade perspektiv, å andra sidan mer skrämmande. De noggranna beskrivningarna av Alices egna upplevelser skapar också en annan bild och en annan känsla än de man får av Moores agerande.

Om man orkar och vågar tror jag att Still Alice skulle kunna vara värd att plocka upp om man har någon i sin närhet som drabbats av Alzheimer, oavsett om den är tidigt eller inte.

Det finns så många yrken som man inte ens visste om att de fanns eller i alla fall inte tänker på särskilt ofta. Till den kategorin torde definitivt dödsruneskribenter räknas, inte minst eftersom det inte är en särskilt framträdande del i den svenska kulturen.

Läs hela inlägget här »

Att sätta sig upp mot presidenten är nog ingen lätt sak för Washington-baserade tidningen Washington Post. Men chefredaktören Ben Bradlee håller bestämt på journalistetiken – Vita huset ska inte diktera vilka journalister som han sätter på olika uppdrag. Inte ens om det handlar om något så opolitiskt som ett presidentdotterbröllop. Han rundar dessutom den betongsuggan genom att, med hänvisning till branschsolidaritet, vädja till de tidningar som faktiskt fick komma om att få ta del av anteckningar och fotografier och hey presto, även Washington Post har en artikel om händelsen.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: The Mortal Instruments: Stad av skuggor

Mortal InstrumentsEn ung person upptäcker till sin förvåning att det som hen alltid uppfattat som “verklighet” inte är hela sanningen. I världen finns också varelser som hen hittills bara hört talas om som sagor och legender – änglar, demoner, gudar, gudinnor, trollkarlar, häxor, vampyrer och varulvar. Kort sagt: ”They’re all true”. Det kan till och med vara så att hen, som hittills uppfattat sig själv som så vardagstrist och tillbakadragen, egentligen tillhör denna augmented verklighet. En tillhörighet som ger hen en helt ny identitet, ett helt nytt självförtroende och en helt ny livsuppgift.

Läs hela inlägget här »

DumboDen som händelsevis fortfarande lever i illusionen att hederskulturer inte är något som finns i civiliserade västerländska kulturer skulle kanske ta sig en titt på Disneys Dumbo.

Filmen om den lille elefanten med de stora öronen räddade nästan på egen hand den klassiska animationsstudion i början på 40-talet efter att Walt spenderat alldeles för mycket pengar och möda på Pinocchio och Fantasia. Produktionen av Bambi drog ut på tiden.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Vampyrernas cirkus

Vampire CircusLäraren Albert Müller försöker finna tröst i lite hälsosam utomhusläsning efter försvinnandet av hans hustru Anna. Plötsligt ser han Anna som lockar med sig en liten flicka längre och längre in i skogen. Alldeles för sent kommer han ifatt dem vid portarna till slottet som ägs av greve Mitterhaus. De slår igen om kvinnan och flickan och det spelar ingen roll hur mycket Albert skriker och bankar.

Läs hela inlägget här »

Special TopicsJag tror ni vet hur det känns. Man sätter sig ned vid matbordet, full av entusiasm och tillförsikt inför måltiden. Det bjuds på något som är obekant men som man ser fram emot att pröva. De första tuggorna slinker ned lätt och elegant, både magen och smaklökarna gillar det de får. Men anrättningen är mäktig och efter ett tag börjar man bli lite mätt. Då är tallriken fortfarande mer än halvfull och tuggorna växer obönhörligt i munnen när ätandet börjar anta mer av en kamp.

Läs hela inlägget här »

Vi gör en liten paus i filmlistandet för en filmspanaraktivitet.

***

Det sägs att skönhet ligger i betraktarens öga. När betraktaren heter Bill Cunningham tycks möjligheterna till skönhetskickar vara närmast obegränsade. Den 83-årige modefotografen har skapat sig en ointaglig position inom sin värld genom att inte bara plåta utmärglade modeller som draperats i haute coture, utan verkliga människor, kända likväl som okända. Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Since We Fell
Dean R. Koontz
, Shadow Fires
Mats Strandberg, Färjan

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg