Tarzan (1999)

Tarzan är en av de där odödliga bokkaraktärerna (Sherlock Holmes, Robin Hood) som sedan sin födelse gett upphov till ett nära nog oräkneligt antal uppföljare och adaptionen i alla möjliga (och omöjliga) media. Frågan är dock om intresset för apornas konung har minskat under de senaste åren, Disneys Tarzan tycks vara den senaste bioproduktionen om karaktären, har ändå drygt tio år på nacken, och är knappast den mest prominenta bland bolagets alla “klassiker”.

The Invisible Man (1933)

Det är bittert kallt och snön viner utanför husknuten men på puben Lion’s Head är stämningen hög. Man skämtar och kastar dart om vartannat. Men plötsligt står en främling i dörröppningen, det långa rocken och hatten kan förstås förklaras av det bistra vintervädret men att huvudet också är helt insvept i bandage väcker bybornas nyfikenhet. Är han en vildsint bankrånare på rymmen?

X2: Persusasion (1816 och 1995)

Persuasion (1816)

Sir Walter Elliot högaktar två saker här i livet: utseende och titlar. Så det är ju tur att han är rikt begåvad med båda; lite mindre tur att ett liv fyllt av utseende och status kräver ekonomiska medel på en nivå som Sir Walter inte har. Han tvingas till slut acceptera den krassa verkligheten och bestämmer sig för att hyra ut det anrika Kellynch.

Christine (1983)

alt. titel: John Carpenter’s Christine

För Hollywoods idiotier, bevare oss milde herre gud… När jag surfar in på Wikipedia-sidan för filmatiseringen av Stephen Kings bok om den mordiska bilen blir jag raskt informerad om att man planerar en remake. I 3D… Att man vill göra om filmer som Halloween och A Nightmare… kan jag förstå, där finns ju något att bygga på och sikta mot, men vad fasen ska man sikta mot när det gäller en Christine-remake? Utom möjligen att hoppas på att man har lärt sig några läxor om filmmakeri andra gången gillt.

X2: No Country for Old Men (2005 och 2007)

Publiceras på förekommen anledning från Jojjenito, vilken nyss hade en föredömlig genomgång av många av Bröderna Coens nya och gamla filmer, inklusive den här. Jag fick chans att jämföra film och litterär förlaga.

***

En sak är klar, uttrycket “Dead as a door knob” får en helt ny innebörd genom No Country for Old Men.

Llewellyn Moss är ute och jagar antilop när han stöter på en grupp bilar och döda män mitt ute i ödemarken. Eftersom nämnda ödemark inte ligger särskilt långt från mexikanska gränsen råder det ingen större tveksamhet om vad som hänt och på ett av bilflaken hittar Moss också mycket riktigt rejäla mängder heroin. Han är dock mer intresserad av det som heroinet skulle utbytas mot och efter en stunds sökande hittar han också en väska full med pengar, 2.4 miljoner dollar närmare bestämt.

Moss rumsterande vid platsen har dock inte gått obemärkt förbi och snart har han flera förföljare hack i häl. Han säger åt sin unga hustru, Carla Jean, att åka till sin mamma medan han ska försöka finna en slutgiltig lösning på den katt- och råttalek som nu följer. Men när en av hans skuggor är den obeveklige Anton Chigurh är frågan om råttan någonsin kommer att komma helskinnad ifrån det hela. Klart är i alla fall att en hel del lik lämnas i spåren av Moss och Chigurhs framfart.

Night of the Demon (1957)

alt. titel: Demonens förbannelse

Efter att ha läst de fullkomligt översvallande kärleksbombningarna av femtiotalsrullen Night of the Demon på Glory Box och Trash is King! och efter att Filmitch’s blogg instämde i hyllningskören fanns det bara ett att göra: se filmen.

Det är banne mig inte lätt att vara skeptiker, även om viss hjälp finns att hämta för den som verkligen vill gå in för sin skepticism. Ingen tackar en för att man vänligt upplyser dem om hur världen egentligen är beskaffad och bakom varje husknut lurar foliehattarna för att försöka övertyga en om att man borde ha ett öppet sinne samt, i brist på detta, anklagar en för att vara en debunker.

Vanity Fair (2004)

Becky Sharp är inte så mycket en socitetsklättrare som hon är en bergsbestigare. Så väljer i alla fall en av alla de njugga kvinnor som stöter på henne att karaktärisera den minst sagt egensinniga Becky. Den föräldralösa flickan lämnar med största glädje Miss Pinkertons flickakademi för att bli guvernant hos Sir Pitt Crawley. Fint som snus tycker Becky.

Shutter Island (2010)

Mentalsjukhus i stora och otillgängliga byggnader är som sagt var inte särskilt upplyftande. Särskilt om de dessutom ligger på otillgängliga platser — som Ashcliffe på Shutter Island utanför Boston. Huvudläkaren Dr. Crawley förklarar för poliserna Teddy och Chuck att detta är den enda institutionen i USA, ja i hela världen, som kan handskas med patienterna. För här handlar det inte om folk som springer omkring och tror att de är Napoleon i trekantiga hattar, på Shutter Island bor de ”criminally insane” (var det bara jag som satt och undrade var på ön de hade placerat ”William J. Le Petomane Memorial Gambling Casino for the Insane”?).

Northanger Abbey (2007)

Catherine Morland gillar, som så många andra unga kvinnor vid början av 1800-talet, att läsa gotiska romaner. Hon föreställer sig gärna som en hjältinna en något av dessa verk och önskar att livet vore lite mer fullt av spöken, hemliga tunnlar och dystra kråkslott. Istället blir hon medbjuden till Bath av Mr och Mrs Allen, vänner till familjen, och träffar där syskonparen Isabella och John Thorpe samt Eleanor och Henry Tilney. Isabella och Cahterine blir de bästa av vänner och delar samma intresse för romaner men det är Henry Tilneys vänlighet och humor som får Catherines hjärta att klappa lite extra. Hennes längtan efter lite mer spänning i livet blir dessutom med råge uppfylld när General Tilney, Henry och Eleanors far, ber Catherine att följa med dem till Northanger Abbey. Men vilka mörka hemligheter ryms egentligen bakom de tjocka stenväggarna?

Mystic River (2003)

Det var ett bra tag sedan man slutade bli förvånad över att Clintan också regisserade filmer och istället började se fram emot dem. Mystic River är en film som verkligen befäster detta välförtjänta regissörsrykte och den resulterade i Oscars för både Sean Penn och Tim Robbins.

Tre pojkar, två män och en bil. En av pojkarna, Dave, följer med männen i bilen, de två andra, Sean och Jimmy, blir kvar på trottoaren. Trots att Dave senare lyckas fly från den källare där han hållits instängd är han, som en av grannarna uttrycker det, för alltid ”damaged goods” och för Sean, Jimmy och Dave har livet oåterkalleligen ändrat riktning.