Publish and Perish: Three Tales of Tenure and Terror (1997)

En otrogen litteratur-postdoc som dessutom kämpar med att kicka igång sin karriär får problem med sin hustrus katt, Charlotte. En tidigare hyllad antropolog som tack vare ett konferens-snedsteg försöker återupprätta sitt rykte på distans i England. En ung, kvinnlig historiker som är på väg att få inte bara sitt arbete, utan hela sitt liv, förstört av en ogin och makthungrig professor.

Man behöver inte befinna sig särskilt länge inom universitetsvärlden innan man kommer i kontakt med uttrycket ”Publish or perish”. Myntat redan på 20-30-talet är innebörden att om man inte ser till att publicera sig, kan man kyssa en akademisk karriär adjö. Sedan finns det förstås en massa förbehåll knutna till detta också. Det handlar inte uteslutande om kvantitet eller kvalitet, det handlar också om vilka tidskrifter man syns i och med vilka andra forskare man knutit an. En djungel med andra ord.

Och en djungel skördar sina offer. Som titeln på dagens bok säger – det är inte säkert att man överlever trots att man försökt göra ”allt” rätt. Den korrekta benämningen på amerikanske författaren och skribenten James Hynes tre berättelser i denna samling torde vara ”långnoveller”. De är skrivna med en mörkt humoristisk och satirisk spets men som vanligt fann jag allra mest nöje i beskrivningarna från en universitetsvärld som ibland utan tvekan kan ha huvudet väl långt uppe i sin egen röv ibland.

Alla Hynes huvudpersoner har kommit på det ena forskningsämnet mer krystat än det andra. De excellerar i högtflygande och abstrakta kopplingar mellan, säg, Michel Houellebecq, motorsågsindustrin i Iowa på 1950-talet och polynesisk kolonialism samt putslustiga titlar på sina papers. Och som antropologen Gregory Eyck i mittennovellen ”99” får lära sig den hårda vägen, det kan vara farlig att förlita sig allt för mycket på ironi i den post-post-moderna, medvetna och lättkränkta universitetsvärlden.

Förutom det satiriska stråket är det tydligaste temat i Hynes tre långnoveller adaptioner, mer eller mindre löst. Den svinige Paul finner sig i första långnovellen ”Queen of the Jungle” fångad i tassarna hos Poes ”The Black Cat”. Gregory Eyck får se sig genomleva någon slags version av den stackars Sgt. Neil Howies öde. Och Virginia Dunning måste i ”Casting the Runes” tampas med professorn Victor Karswell, vilken är beredd att ta till…okonventionella metoder för att tvinga till sig hennes forskning.

Publish and Perish bjöd på riktigt underhållande läsning och till och med en del skrock längs med vägen. Själv föredrog jag ”Casting the Runes” men det kanske bara är för att det var en ganska klurig uppdatering av M.R. James klassiska novell och för att jag är väldigt förtjust i både novellen och filmadaptionen.

La chiesa (1989)

alt. titel: The Church, Cathedral of Demons, Demon Cathedral, In the Land of the Demons

Tack vare Dan Brown och en uppsjö mer eller mindre påhittiga konspirationsteorier är de kristna krigarna som gick under namnet Tempelherreorden välkända idag. Men turligt nog för skräckfilmsgenren finns det fler ordrar att fiska upp ur den katolska riddartunnan. En relativt tidig sådan (men ändå nästan 70 år yngre än Tempelriddarna) var de Tyska riddarna.

En man av stil och smak (2015)

Carl-Ove Molin, CeO kallad, är en man som vant sig vid att ha stil och smak och järnkoll. Firad föreläsare. Uppskattad essäist och på väg att bli utgiven av Atlantis förlag. En liten, men lukurativ, boksmuggelbusiness vid sidan av anställningen vid Kungliga biblioteket. Men när det lackar mot jul anno 2011 börjar det så sakteliga gå åt helvete för CeO.

Nice to C you again: Crimson Peak (2015)

Texten publicerades för första gången på bloggen i oktober 2015.

Om nu andar faktiskt försöker vara lite hyggliga och varna sina kvarvarande nära och kära skulle man kanske kunna tycka att det vore smart av dem att framföra sina budskap i något mindre fasansfulla uppenbarelser. Samt uttrycka dem något mindre kryptiskt.

Crimson Peak (2015)

Ett kortare avbrott i vampyrtemat för att servera oktober månads filmspanarfilm. Men det blir inte ett så brutalt avbrott som man skulle kunna tro eftersom Guillermo del Toro åtminstone levererar rejäla mängder blod i sin senaste film Crimson Peak. Och ser inte Jessica Chastain lite ut som en fladdermus i sin voluminösa morgonrockskappa när hon hastar ned för den imposanta trappan i sitt Allerdale Hall?

Fear in the Night (1972)

alt titel: Skräckens hus

Den ärevördige rektorn Michael Carmichael har ovanligt progressiva undervisningsmetoder för att arbeta på en brittisk internatskola, modell äldre. Det handlar inte om att lära eleverna, utan att uppmuntra dem till att vilja lära själva.

Vilka undervisningsmetoder den unga bruden Peggys lärarmake Robert har, tycks Robert däremot inte vara särskilt intresserad av att diskutera. Peggy har bara känt Robert i fyra månader men är så upp över öronen förälskad att hon inte bara gifter sig med honom i brådrasket, utan också utan att tveka följer med honom till internatskolan. ”Marry in haste, repent at leisure” som uttrycket går.

X3: Fantastisk litteratur i korthet

Robert W. Chambers: The King in Yellow (1895)
The King in Yellow är en lustig samling berättelser där den illusoriske King in Yellow går igen som ett bärande element i den första delen. Hänvisningar är invävda både som en teaterpjäs (vilken lånat inte så lite inspiration från Poes ”The Masque of Red Death)”, en bok som man gör klokt i att inte studera allt för nära och en fysisk person som man inte heller vill stifta någon närmare bekantskap med.

The Woman in Black (1989)

Vissa filmer blir som virus. Efter att Trash is King länge propagerat för förträffligheten och inte minst effektiviteten hos spökhistorien The Woman in Black dök den inom mindre än en månad upp hos både filmitch, Fiffis Filmtajm och Blue Rose Case. Och nu var det alltså min tur.

The Woman in Black är historien om Londonadvokaten Arthur Kidd. Han håller på att arbeta sig upp inom firman och med fru och två barn har han inte råd att avstå när hans chef beordrar honom att ta hand om kvarlåtenskapen efter klienten Mrs. Drablow. Jobbet kommer att kräva minst en veckas arbete i den lilla byn Crythin, och man får en känsla av att chefens motvilja att själv ta på sig jobbet inte enbart handlar om att han vill undvika en vecka på ett sunkigt byvärdshus.

Night of the Demon (1957)

alt. titel: Demonens förbannelse

Efter att ha läst de fullkomligt översvallande kärleksbombningarna av femtiotalsrullen Night of the Demon på Glory Box och Trash is King! och efter att Filmitch’s blogg instämde i hyllningskören fanns det bara ett att göra: se filmen.

Det är banne mig inte lätt att vara skeptiker, även om viss hjälp finns att hämta för den som verkligen vill gå in för sin skepticism. Ingen tackar en för att man vänligt upplyser dem om hur världen egentligen är beskaffad och bakom varje husknut lurar foliehattarna för att försöka övertyga en om att man borde ha ett öppet sinne samt, i brist på detta, anklagar en för att vara en debunker.

Ghost Stories of an Antiquary (1904) och More Ghost Stories (1911)

Vilken tur att man har trevliga bloggkollegor som inte bara tipsar om bra filmer, utan också om bra läsning! Tack vare Sara, Trash is King och Filmitch fick jag korn på den brittiske medeltidshistorikern Montague Rhodes James (1862-1936) som, förutom att knalla omkring i anrika miljöer som Cambridge och Eton, också skrev spökhistorier.

Just nu känner jag dessutom att jag är väldigt tacksam över att befinna mig i vårt moderna samhälle. Efter upptäckten av James (som jag sannolikt inte gjort utan bloggarna) var det ett ögonblicksverk att kolla upp författaren på Wikipedia och dessutom glatt konstatera att hans verk befinner sig under Public Domain. Det gör i sin tur att jag lika snabbt kan gå till min lilla husgud Librivox.org (länk i vänsterspalten) och vips har jag en alldeles utmärkt uppläsning av James två första novellsamlingar i iPoddens hörlurar. Att sedan underbart och varmt vårväder kanske inte riktigt är den stämningsmässigt mest perfekta inramningen till den typen av historier är inte mycket att göra något åt.