You are currently browsing the tag archive for the ‘Mobiltelefon’ tag.
alt. titel: Terreur sur la ligne
Remakedags av den där proto-slashern som inte var särskilt mycket till slasher. Men som ändå var en helt ok skräckfilm. Först tror jag att When a Stranger Calls anno 2006 ska ge oss något helt annat eftersom de första fem minutrarna är som originalets första tredjedel. Om ni minns, en barnvakt och hennes skyddslingar blir attackerade av en våldsverkare som bokstavligt talat sliter dem i stycken?
alt. titel: The Killer Must Kill Again, The Killer Must Strike Again, The Dark Is Death’s Friend
Tack vare den utmärkt trevliga bloggen “Pappa älskar film” hade jag fått upp ögonen för regissören Luigi Cozzi som verkade vara en sympatisk typ. Så det är klart att jag passade på att hugga en av hans tidigare alster när tillfälle gavs. Cozzi tycks vara mest känd för rymdoperan Star Crash (”a masterpiece of unintentionally bad filmmaking”) men jag valde nu en film vars titel antydde något mer åt giallo-hållet.
Dags att söka sig bakåt i Ruben Östlunds filmografi! Turist var inte så illa som jag befarande och The Square satte spännande myror i skallen på mig. Så hur ligger det då till med Play?
Någon gång skulle det vara intressant att se vad österrikaren Michael Haneke skulle kunna få ur sig om han satte sig för att göra en riktig skräckfilm. Om inte annat är han rätt oöverträffad när det gäller sina anslag i den vägen.
Planeterna måste verkligen ha radat upp sig på bästa tänkbara sätt för det relativt nystartade bolaget The Safran Company i fallet Buried. Man verkar ha få ihop en sjuhelvetiskt massa olika bolag för att producera filmen, kapat åt sig ett relativt oprövat manuskort i form av en viss Chris Sparling, lyft på några spanska (ett pålitligt filmland på senare tid vad det verkar) stenar och hittat regissören Rodrigo Cortés samt sist men inte minst lockat pretty boy Ryan Reynolds att ställa upp.
Efter en våldsam olycka är motorcykelpolisen Edward Malus förvisso på benen men i övrigt inte särskilt kry. Han poppar piller som vore de Nonstop, har mardrömmar och är allmänt nervös. Trots att han alltså är långt ifrån i form åker han ändå till ön Summersisle på USA:s nordvästkust efter en bön från sin gamla fästmö som hävdar att hennes dotter är försvunnen och vill ha hjälp att hitta henne. Öns nästan uteslutande kvinnliga befolkning är inte så särdeles vänligt inställda till denne slangpratande, ironiska polis som ställer näsvisa frågor. Han i sin tur blir frustrerad över att han inte tycks få några användbara svar. Och så är det ju alla dessa bin…
That’s what HE said!