The Help (2009)

När filmen The Help gjorde väsen av sig inför Oscarsgalan 2012 vill jag minnas att det redan då nämndes ganska ofta att den var en adaption från en roman skriven av Kathryn Stockett. Kanske för att boken var förhållandevis ny, kanske för att vissa menade att filmen uppvisade ett allt för starkt white saviour narrative? Att Viola Davis, vilken spelar ”huvudrollen” Aibileen Clark, i efterhand menar att filmen var ”created in the filter and the cesspool of systemic racism” kanske är att ta i lite väl hårt. Men som sagt, att filmen The Help är en adaption av en populär bok var alltså ingen större hemlighet. Och eftersom jag kände att filmen absolut drogs med vissa problem var jag lite nyfiken på att se hur boken hanterat det hela.

The Help (2011)

alt. titel: Niceville, Barnepiken, Barnapían, Historias cruzadas, La couleur des sentiments, Criadas y señoras

“The Help”. Det låter mest av allt som en vänligt sinnad liten husälva som fladdrar runt och gör så att kristallkronan gnistrar lite extra eller fluffar upp soffkuddarna. Verkligheten i 1963 års Jackson, Mississippi, ser aningens annorlunda ut. Där är de där husälvorna en kader av svarta kvinnor som lämnar sina egna barn för att ta hand om andras. Kvinnor som på pappret har en anställning men som i praktiken inte sällan är mer eller mindre livegna hos sina arbetsgivare.

In the Heat of the Night (1967)

alt. titel: I nattens hetta, I nattens hede, Natten var het, De Nacht van Inspecteur Tibbs

Bill Gillespie, polischef i den lilla Mississippi-hålan Sparta, har något av en yrkesmässig bergochdal-bana den här natten. Först hittar en av hans polismän en död man på gatan, vilken oturligt nog visar sig vara Philip Colbert, en besökande affärsman från Chicago. Colbert har lovat att bygga en fabrik i Sparta. En stor fabrik, med många jobbtillfällen. Trycket att lösa dödsfallet fort som attan kommer alltså som ett brev på posten, rakt in i polischefens inkorg.

Enradare #1

Ibland ser jag filmer som det är svårt att lägga ut texten om. Det kanske inte ens går att komma på ett helt stycke om vad jag tyckte om filmen ifråga. Då får man nöja sig med enradare, vilka i praktiken är enmeningar. Alltså någon form av film-sammanfattning i en enda mening. Säg inte att jag inte kan vara sparsmakad med orden… Av naturliga skäl tenderar detta att drabba filmer som av olika orsaker inte var särskilt bra, alternativt lite lagom mellanmjölkiga.

Musikalvecka: Show Boat (1951)

För både hög och låg utmed Mississippi-floden signalerar Cotton Blossoms ångvissla och daskande skovelhjul att nu är det uppträdande på gång. Kapten Andy Hawkes teaterbåt för med sig både dans och musik, skurkar, sköna damer och ädla hjältar. Ombord på båten är alla som en enda stor familj, även om den svarta och vita delen av familjen hålls strikt åtskilda för detta är nu en gång för alla sent 1800-tal i den amerikanska södern.

X2: Mark Twain (1876 och 1884)

Tom Sawyer och Huckleberry Finn, två av litteraturhistoriens mest omhuldade pojkfigurer men ändå så olika. Mark Twain började med att bekanta sina läsare med den förste i den sorglösa The Adventures of Tom Sawyer och fortsatte sedan på en mer allvarsam väg med den andre i Adventures of Huckleberry Finn.

Medan Tom Sawyers äventyr på det hela taget är rätt oskyldiga affärer är Huckleberry Finns dito livshotande flera gånger om. Hucks äventyr inbegriper dessutom, som de allra flesta sannolikt är medvetna om, den förrymde slaven Jims försök att ta sig till nordstaternas frihet.