För den som känner svårartad Elm Street-abstinens finns det lyckligtvis nog en rejält matig dokumentär att sätta klorna i efter att filmerna tagit slut. Never Sleep Again tar upp alla förekommande Elm Street-filmer utom remaken, klockar in på modiga 240 minuter men känns trots det kortare än många andra sömnpiller som jag tagit mig igenom.
Fortsätt läsa ”Fun with Freddy: Never Sleep Again: The Elm Street Legacy (2010)”
Efter en avklarad titt på The Right Stuff passade det alldeles utmärkt att kasta sig över Apollo 13. Förvisso har det hunnit gå sju år mellan slutet på Kaufmans rymdepos och Ron Howards BOATS-thriller men jag blev faktiskt förvånad över hur väl de två filmerna hängde ihop.
Filmspanarna intog för en lördagseftermiddag genrefilmfestivalen Monsters of Film, arrangerad av framförallt distributionsbolaget Njutafilms (ett par av oss deltog dessutom virtuellt eftersom vissa av filmerna inom Monsters of Film förnämligt nog också visades via SFAnytime). På schemat stod episodfilmen 5 Senses of Fear. Filmens innehåll är förstås ganska så uppenbart. Vi serveras fem olika scenarier som vart och ett ska svara mot de fem sinnesorganen (ingen Haley Joel Osment som ser döda människor, här inte!).
Jag hann skriva om Mercury Rising innan jag kom på att jag redan gjort det för lite drygt tio år sedan, så varför inte undfägna min publik med bägge upplagorna? Av någon outgrundlig anledning trodde jag tydligen att filmen skulle ha åldrats som ett bra vin eftersom jag satte mig och såg om eländet. Det är kanske symptomatiskt (för att inte tala om ironiskt) att ordet ”fantasilös” dyker upp både 1998 och 2010… Fortsätt läsa ”X2: Mercury Rising (1998)”
Rörliga bilder och tryckta ord 