Den allvarsamma leken (2016)

”Nämen! Och det här har du köpt, helt utan anledning?!”

Nej, Dagmar lilla, din käre Arvid skänker inte bort pantbankshalsband helt utan anledning. För att ta till ett i sammanhanget mycket anakronistiskt talesätt: There’s no such thing as a free lunch. Eller skuldfria gåvor. Faktum är att Arvid återupptagit kontakten med sin gamla flamma Lydia Stille, gift Roslin. Lydia har till priset av dottern Marianne slitit sig loss från ett totalt kärlekslöst äktenskap (men i ärlighetens namn har hennes betydligt äldre make heller aldrig krävt att hon ska älska honom) och är nu fri att älska för (och med) Arvid.

Joy in heart more desirable than bullet

Lilla Svedala har ändå haft sin beskärda del av medborgare eller före detta medborgare i det stora filmlandet i väster. För ett tema om ”Svenskar i Hollywood” finns en hel del att välja mellan. Ska man ta Alien-Noomi, Beorn-Micke, M:I-skurk-Micke, astronaut-Peter, Ming-Max eller robot-Alicia? Kan man verkligen strunta i de kanske två största av dem alla – Greta och Ingrid? Särskild Ingrid är förstås aktuell just nu.

The Damned United (2009)

United-laget som gällde i engelsk fotboll under 70-talet var inte Man-U, utan L-U, det vill säga Leeds United. Anförda av den legendariske Don Revie hade laget vunnit snart sagt allt som gick att vinna, så det var ganska stora skor som skulle fyllas när Revie gick vidare som tränare för det brittiska landslaget.

Min så kallade pappa (2014)

Poängen med föräldrar är väl att finnas där för sina barn. Att se till att småttingarna tränar sig i tilltro på den egna förmågan och självständighet tills de är klara att stå på egna ben och få egna barn. Så att cykeln kan gå ett nytt varv.

Så borde det vara men vi vet alla att det inte alltid är så. Ibland verkar det snarare som om föräldrar finns till enbart för att torpedera sina avkommors chans till ett schysst liv. Och så klurigt är tillvaron ordnad att de kan fixa en sådan sak utan att ens vara där. Kanske alldeles särskilt utan att ens vara där.

The Girl with the Dragon Tattoo (2011)

För alla utom obotliga Sverige-optimister känns det väl rätt tveksamt om The Girl with the Dragon Tattoo ska tas som intäkt för att svensk film är på frammarsch. Själv har jag svårt att gå upp i brygga av Stockholmsexteriörer och det faktum att välkända Hollywoodskådisar försökt lära sig att uttala ”Hedestad” så svenskt som möjligt och säga ”skål” när det passar.

Ska man vara lite tjurig (varför inte?!) skulle man snarare kunna se denna kulturimperialistiska nyversion som ett bevis för hur mycket i bakvattnet svensk film befinner sig, i alla fall när det gäller den här typen av genre. För min del är nämligen The Girl with the Dragon Tattoo vida överlägsen Män som hatar kvinnor och jag tror inte att det bara beror på outsinliga Hollywoodresurser.