Mel en masse: Spaceballs (1987)

I mitt huvud följer 1983 års To Be or Not To Be på History of the World, pt. I. Men ska man vara petig är den remaken faktiskt inte regisserad av Brooks själv utan av koreografen Alan Johnson. Johnson hade å andra sidan hängt med Brooks sedan The Producers så man kan nog anta att de kände varandra(s stil) väl. Så dels faller filmen noga räknat inte inom ramen för temat, dels har jag redan skrivit om den samt Ernst Lubitsch original från 1942. Är du nyfiken på den jämförelsen kan du läsa texten här. För ordningens skull kan jag emellertid meddela att jag gav remaken full pott betygsmässigt.

Och därmed är det dags att ramla vidare till 1987.

***

alt. titel: Det våras för rymden

Mel Brooks hade ju redan snuddat vid rymdparodier, om än helt kort, med den lilla trailern för ”Jews in Space” i History… Då, 1981, hade det bland annat hunnit komma en Star Trek– och två Star Wars-filmer. Plus Alien och förstås hela den ursprungliga Planet of the Apes-serien. Så det var kanske inte så konstigt att Brooks till sin (nästan) nästa film vände blicken uppåt och utåt i rymden istället för bakåt i historien.

Scrooged (1988)

Det finns många bra och trevliga och myspysiga julfilmer. Det här är inte en av dem. Har man den minsta faiblesse för dumglad Will Ferrell, kan jag med varm hand istället rekommendera Elf.

Om Dickens i hela sin produktion enbart hade kunnat hålla på rättigheterna till A Christmas Carol (1843) hade han ändå varit ofattbart rik vid det här laget. Historien om hur den cyniske och girige Ebeneezer Scrooge lär sig uppskatta inte bara julen utan livet självt, har till och med getts credit för att ha återupprättat julglädjen i både Storbritannien och USA. Nu blev långnovellen piratkopierad i princip samma sekund den publicerades och antalet adaptioner i olika former är imponerande. Bara inom filmmediet finns minst 20 stycken och den tidigaste producerades redan 1901.