En osedvanligt stor andel sportfilmer berättas ur ett underdog-perspektiv, det ligger något outsägligt fascinerande i berättelsen om högoddsaren som går hem. Något ovanligare upplever jag är dock att man beskriver fortsättningen, vad händer efteråt, när alla lagrar är skördade och älskarinnorna börjar prata med kvällspressen? Antagligen är det perspektivet alldeles för vardagligt och tråkigt, det ligger liksom i sportens natur att man bortser från förluster och fokuserar på vinsterna.
Hoppa till innehåll
Rörliga bilder och tryckta ord 