You are currently browsing the tag archive for the ‘Merlin’ tag.
Efter tre timmar 
Det finns ingen behagligare plats för att leva lyckliga i alla sina dagar än Camelot. Då är det ju tur att Arthur och Guinevere träffas inom synhåll från det sägenomspunna slottet. Arthur, som är livrädd för att gifta sig med en kvinna som han aldrig träffat förut, och Guinevere, som sörjer att livet som eftertraktad ungmö är över. Men under Camelots välgörande inflytande förstår de snart att de är som gjorda för varandra, vilket förstås gör det lite extra turligt att de var ett tilltänkt brudpar redan från början.
Klä ut Groot i lite metall – vem får vi då? Jomenvisst, en viss autobot som tycks orimligt förtjust i att ständigt påminna sin omgivning om vem han är (”I am Optimus Prime!”).
De som minns något från förra Transformers-filmen, Age of Extiction (jag gjorde det inte), vet dock redan från början att Optimus inte är till mycket hjälp på jorden. Han for ju iväg i världsrymden för att besöka hemplaneten Cybertron och enda anledningen till att jag vet det är att vi pedagogiskt nog får en bild av en frusen autobot i stjärnvimlet relativt omgående i The Last Knight.
Den extremt nordstatsamerikanske yankeen Hank Morgan blir tack vare ett rejält slag i skallen förflyttad till ett sedan länge förflutet England under den mäktige (och inte minst välkände) kung Arthurs styre. Först tror han fullt naturligt att det är en dröm, orsakad av det tidigare nämnda slaget i skallen, sedan att han kanske hamnat i ett (mycket stort måste i så fall medges) mentalsjukhus där alla både pratar och klär sig konstigt.
That’s what HE said!