”Fame!/I’m gonna live forever/I’m gonna learn how to fly”
Välkända fraser för oss som växte upp på 80-talet. TV-serien Fame hade allt (utom vampyrer eller zombies) och när jag hemma hos en video-utrustad kompis fick chans att se filmen var lyckan komplett. Men uppvaknandet blev brutalt.
För där TV-serien oftast gick den lättsamma entimmasvägen (det kan förvisso dyka upp problem men allt löser sig innan eftertexterna börjar rulla) håller filmen från 1980 en betydligt allvarligare ton. Min troskyldighet blev aldrig sig lik efter att ha lidit med både Montgomery McNeil och inte minst den avklädda Coco.
Rörliga bilder och tryckta ord 