You are currently browsing the tag archive for the ‘Mary Poppins’ tag.
En betraktelse för att understryka skillnaden mellan två nationella temperament brukar vara att i Frankrike resulterade underklassens missnöje i en blodig revolution medan det i England resulterade i Monty Python.
Annonser
Well, hello, Dolly/It’s so nice to have you back where you belong
Men var hör då Mrs. Dolly Levi hemma? Tja, i början är det åtminstone helt klart att den pigga änkan hör hemma i New York där hon känner halva staden och erbjuder sina tjänster till hela världen. Främst är hon proffs-matchmaker men står till tjänst med i princip vad som helst folk kan behöva hjälp med (”If you want your ego bolstered, muscles toned, or chair upholstered/Just leave everything to me”).
Hell yes, äntligen en Riktig Film! Smockad med dimma, massiva takbjälkar och slottsruiner nog för att göra vilken greve Dracula som helst tårögd av lycka och förvandla sig till en liten läderlapp av ren förtjusning.
Även om författaren själv kanske inte höll med om det är det fullt möjligt att se Tolkiens Lord of the Rings-trilogi som ett sätt att bearbeta andra världskrigets trauma, bland annat genom att i alla fall inledningsvis återkalla en förlorad men idyllisk värld. En ultrabrittisk sådan där hober är mildsinta, matglada och helst håller sig till sin egen bakgård.
alt. titel: Iron Monkey
En trippel med Jackie Chan var inte nog, jag var sugen på mer Kung Fu. Vad passar då bättre än ytterligare en Yuen Woo-ping-regisserad film där karaktären Wong Fei-hung förekommer, fast av ett något modernare snitt än Drunken Master?
So, here we are again… The last time I wrote a post in English was also the time I partook in the blogathon My Movie Year, likewise instigated by the movie blogger Fandango at Fandango Groovers Movie Blog.
And now it is to be about Mixtape Movies. Even though I am definitely old enough to have experienced the phenomenon of tape cassettes, I realise that I have never really understood the level of commitment that mixed tapes apparently demands. For me, it was always just a question of managing to press the “Rec” button when Kaj Kindvall happened to play the song I liked on the radio show Tracks.
That’s what HE said!