You are currently browsing the tag archive for the ‘Marcus Nispel’ tag.

Innan jag avslutar veckans tema vill jag ändå lyfta två specifika Koontz-romaner. Är det så att det känns som om det inte var så himla länge sedan ni hörde lite snack om Dean R. Koontz är det kanske inte så märkligt. I The Eyes of Darkness från 1981 förekommer nämligen ett virus/artificiellt smittämne från Wuhan-regionen som tagit sig in i USA (via skumma kanaler naturligtvis). Smittan innebär dock något mycket mer dramatiskt än ständigt stigande behov av IVA-platser och lockdown (vilket förstås är dramatiskt så det räcker till).

Den andra boken är nästan ännu mer märklig med tanke på hur pass rejält den sticker ut från den övriga Koontz-produktion som jag tagit del av. 1988 publiceras Oddkins: A Fable For All Ages som handlar om hur ett gäng snälla, magiska leksaker måste leta upp en ny leksaksmakare att ty sig till. Samtidigt jagas de av ett gäng elaka, magiska leksaker. Dels skiljer sig historien som synes ganska radikalt från genetikthrillers, body horror och sexuell sadism. Dels undrar jag om detta kan vara en bok som gillades av gänget bakom Toy Story med tanke på temat ”levande leksaker på äventyr”. Vid ett tillfälle använder också de snälla leksakerna batteridrivna bilar från leksaksavdelningen i ett varuhus när de ska försvara sig mot de elaka leksakerna. Jag fick i alla fall väldigt tydligt kopplingar till scener från särskilt Toy Story 2 i min skalle.

I någon mening flyter många av böckerna ihop och jag har därför svårt att rekommendera någon före någon av de andra. Plockar du upp någon av de romanerna som jag uppfattar som lite mer kända än de andra får du en Koontz-bok lika bra som någon annan: Phantoms (TV-filmatiserad med bla. Peter O’Toole, Rose McGowan, Liev Schreiber och Ben Affleck), Twilight, Twilight Eyes, Midnight, Odd Thomas (från 2003, den har jag dock inte läst i denna omgång) eller Prodigal Son (TV-filmatiserad med Parker Posey, Vincent Perez, Thomas Kretschmann och Adam Goldberg, regisserad av Marcus Nispel).

Jag har därmed heller inte en sportslig att sätta enskilda betyg på alla böckerna så jag drar till med det samlade betyget 1,5/5 för hela bunten. Shoot ’em all and let God sort ’em out. En livshållning som jag misstänker att författaren själv möjligen skulle skriva under på.

Demon Seed (1973, omskriven 1997)
Shattered (1973, som K.R. Dwyer)
After the Last Race (1974)
Nightmare Journey (1975)
Invasion (1975, som Aaron Wolfe, reviderad som Winter Moon 1994)
Night Chills (1976)
The Vision (1977)
The Funhouse (1980, som Owen West)
The Voice of the Night (1980, som Brian Coffey)
The Eyes of Darkness (1981, som Leigh Nichols)
Phantoms (1983)
Twilight (1984, som Leigh Nichols, aka. The Servants of Twilight)
Twilight Eyes (1985, expanderad 1987)
Watchers (1987)
Shadow Fires (1987, som Leigh Nichols)
Oddkins: A Fable for All Ages (1988)
Midnight (1989)
The Bad Place (1991)
Cold Fire (1992)
Hideaway (1992)
Dark Rivers of the Heart (1994)
Icebound (1995, reviderad version av Prison of Ice från 1976)
Prodigal Son (2005, Frankenstein-serien, medförfattare Kevin J. Anderson)
City of Night (2005, Frankenstein-serien)
Odd Hours (2008, Odd Thomas-serien)
Dead and Alive (2009, Frankenstein-serien)
Breathless (2009)
Lost Souls (2010, Frankenstein-serien)
77 Shadow Street (2011)
Elsewehere (2020)
Devoted (2020)

Ända sedan slutet av 90-talet, femton år efter att den första Conan the Barbarian hade premiär, hade det snackats om ytterligare en uppföljare i Conan-serien. Vi skulle då bjudas på en åldrande Conan, givetvis spelad av allas vår favoritbarbar: Arnold Schwarzenegger. Men tiden gick och inte förrän på det (mycket) tidiga 2010-talet lyckades man göra verklighet av projektet. Nu hade det dock gått så lång tid att det inte var läge för ytterligare en uppföljare – istället fick vi oss en remake.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Fredag den 13

Självklart såg jag om det ikoniska originalet Friday the 13th från 1980 inför 2020 års Halloween-tema. Det landar så fint så mellan den allmänt accepterade upptakten Halloween och den böljande vågen av mer-av-samma-sak-filmer som The Burning eller The Prowler. Faktiskt var det så att den här omtitten, så att säga av den i sitt rätta sammanhang, fick mig att till viss del om- och uppvärdera fredags-filmen. Så hur skulle det då gå när det nu var remake-dags? Säg hej till 00-talets fredagsungdomar!

Läs hela inlägget här »

De olika adaptionerna av Mary Shelleys berömda roman är lika mångtaliga som isbergen vid Nordpolen. Jag hade precis sett klart Victor Frankenstein när jag sprang på denna tidigare version av historien. Klart att jag måste se vad den hade att bjuda på!

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

John Matthews, Ascension Day
Hilary Mantel, Wolf Hall
Alistair McLean, The Guns of Navarone

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg