Det är väl bara att erkännna: med tanke på hur pass ofta jag hör hänvisningar till The Seven Basic Plots, bokens allmänt gedigna intryck och att den ska ha tagit nästan 35 år att skriva klart hade jag bara förutsatt att författaren Christopher Booker var litteraturvetare. En akademiker, men med en förmåga att popularisera litteraturteori.
Fortsätt läsa ”The Seven Basic Plots: Why We Tell Stories (2004)”
I mitt övermod efter att ha tyckt riktigt bra om Virginia Woolfs Mrs. Dalloway avancerade jag ganska raskt till To the Lighthouse, ännu ett av författarens mest kända verk.
Med film som upptar adventssöndagarna blir det istället bokmåndagar under december.
***
I Tusen år av fantasy tar historikern Bo Eriksson chansen att förena sina två intressen: J.R.R. Tolkiens sagovärld och den medeltida litteraturen. Att Tolkien var mer än inspirerad av historiska källor när han skapade sitt universum är knappast någon hemlighet men Eriksson väljer att i viss mån vända på kuttingen. Med utgångspunkt i ringtrilogin och det som händer Frodo, Sam, Gandalf och de andra inblandade försöker han ge en bild av medeltidens litteraturhistoria.
Fortsätt läsa ”Tusen år av fantasy: Resan till Mordor (2007)”
Jag har en mycket snäll make. Inte bara fixar han te när helst jag önskar, han ger mig också trevliga och överraskande bokpresenter.
En tripp till Stockholm och hustemplet SF-bokhandeln resulterade i att jag helt plötsligt satt med författaren Jasper Ffordes debutroman The Eyre Affair i knät. Fforde var en sådan där typ som liksom funnits med i periferin ett bra tag, men utan att jag egentligen varit medveten om exakt vad för typ av böcker karln skrev. Men nu skulle allt alltså bliva uppenbarat.
Nog kan man förstå att Bernard Berkman är besviken på livet. En gång i tiden firad författare får han nu bara enstaka inbjudningar till dåligt besökta uppläsningar och refuseringsbrev från förlag. Hustrun Joan är på väg att springa om honom som litterär stjärna, har upprepade affärer med alla och envar och vill separera. Det som kanske stör Bernard mest med alla dessa affärer är att Joan inte ens har den goda smaken att vänsterprassla med intellektuella män, män i hans egen mentala klass, utan simpla tennistränare.
Rörliga bilder och tryckta ord 