You are currently browsing the tag archive for the ‘Kyrkogård’ tag.

Änklingen Georg må lida av krackelerad hornhinna och hjärtbesvär men bekräftar trots sina 73 år vad jag länge misstänkt – att man aldrig slutar vara runt 25 bast inne i skallen. Den där inre 25-åringen är dock inte särskilt glad i världen, inte ens av beskedet att hans barn Johan och Susanne ska hälsa på honom på 73-årsdagen. Redan innan han får span på husförsäljningsannonsen i tidningen misstänker han att det är något lurt med ”uppvaktningen”. Och han har minsann aldrig satt in någon annons i någon tidning!

Det visar sig att hans avkommor är ungefär lika kallsinniga gentemot sina dagars upphov som han är mot dem. Om än företagsamma – Johan har redan kommit överens med boendet Solhem att de ska kunna avpollettera kära pappa där imorgon dag. Först måste de bara få ut gubben ur huset så att mäklaren ska kunna visa upp stället för alla gravida par som söker större boende.

Men Georg har en hel flock med rävar bakom örat och lurar Johan och Susanne med hjälp av grannen Olof. Mer motvillig uppbackning får han av städhjälpen Maria eftersom han har fotobevis för att hon stjäl som en korp från sin arbetsgivare. Snart är Georg och Maria ett klassiskt udda par som sitter på tåget söderut medan hans barn är dem hack i hälarna.

Jag ska villigt erkänna att En enkel till Antibes överraskade positivt i ett par avseenden. Sven-Bertil Taube var riktigt bra i huvudrollen och Rebecca Ferguson var inte dum hon heller som Maria. De funkade fint ihop. Filmen var inte den tokroliga fars jag fruktade utan relativt prosaisk. Och det där Så som i himmelen-slutet som hela tiden lurade vid horisonten landade faktiskt aldrig. Vilket möjligen bevisar att Richard Hobert är en bättre regissör och manusskrivare än Kay Pollack.

Däremot vet jag inte om jag efter titten skulle vilja gå i god för att Hobert är en helt igenom bra manusförfattare. Dels finns det en hel del repliker som låter teatraliska i munnen på filmens bra skådisar (som Taube) och blir fullkomligt katastrofala för de lite mindre bra (som Malin Morgan i rollen som Susanne). Dels har jag oerhört svårt för sådana här livsbejakande filmer som går ut på att rollfigurerna ska inse att det alltid finns hopp, livet ändå är värt att leva, man ska försonas med sina misstag och/eller sluta fly från sina problem. Gärna i mötet med diverse prilliga bifigurer på vägen, den här gången främst personifierad av Torkel Peterssons chaufför.

Just de här bitarna är tyvärr alltså inte alls lika överraskande som exemplen ovan. Maria får tidigt säga till Georg ”Inbilla dig inte att vi har något gemensamt!” Gissa vem som får äta upp det tvärsäkra påståendet? När det ”avslöjas” vem den vithåriga kvinnan är har det varit uppenbart ett ganska bra tag skulle jag vilja påstå. Och varför en änka skulle vilja att en vilt främmande man ställer sig upp och säger något om hennes döde make för att ”prästen kände honom inte” blir verkligen inte tydliggjort. Men det är förstås ett bra tillfälle för Taubes Georg att säga några väl valda ord som egentligen handlar om honom själv (”Många förvarar det bästa av sig själva i låsta rum”).

Det faktum att En enkel till Antibes är prosaisk går också stick i stäv med andra element i filmen som gör att jag undrar om det är meningen att jag ska uppfatta det hela som en saga eller en dröm. Alltså, jag tror exempelvis inte att en halv begravningsplats skulle vara på väg att dras ned i älven utan att någon gjorde något åt saken.

Det som gör mig riktigt förvirrad är dock geografin – lite mer ansträngning hade väl kunnat läggas på att få den delen att gå ihop om man nu prompt ska låta en film utspelas i Norrbotten (ett Norrbotten där i och för sig ingen, utom en polis, har en dialekt som ens påminner om norrländska)? Georg bordar tåget i Luleå och första stoppet sägs vara Bredträsk (dock av konduktören enbart utropat som ”Träsk”) som ligger dryga 30 mil söder om Luleå. Något stopp i exempelvis Boden var det tydligen inte tal om. Efter vidare tågfärd söderut samt en del knallande befinner man sig emellertid tydligen återigen i närheten av Luleå (Storsund) och kan ta sig vidare till Älvsbyn.

En enkel till Antibes bjöd inte på en enkelresa till vare sig filmhimmel eller -helvete. Men den var ändå tillräckligt bra för att jag inte ska ska döma den till ett evigt limbotillstånd. Den var kanske en blandning av allt. Som Livet självt…

Podden Snacka om film! har inte bara en FB-sida, utan också en alldeles egen FB-grupp: Snacka om film — Eftersnack. Där finns det möjlighet att ungefär en gång i månaden dela åsikter om en gemensam film och den här gången gällde det förstås En enkel till Antibes.

alt. titel: Army of Darkness – Evil Dead III, Bruce Campbell vs. Army of Darkness, Army of Darkness: The Medieval Dead

Fem år är en lång tid i skräckfilmssammanhang och därför inleds Army of Darkness med en snabb recap från allas vår hjälte Ash Williams. Jobb på S-mart, flickvän, stuga, demoner, motorsåg, dimensionsportal, yada, yada, yada. Annars kan man ju tycka att två närmast identiska filmer borde ha satt sig i hjärnan på publiken. Särskilt som händelseutvecklingen inte är särdeles komplicerad.

Läs hela inlägget här »

zombi-2alt.titel: Zombie Flesh Eaters, Island of the Living Dead, Zombie

Ni kanske minns att George A. Romeros Dawn… i viss mån klipptes om av Dario Argento och då också döptes om till Zombi när den släpptes i Europa? Därför är det förstås helt naturligt att Lucio Fulcis zombiefilm heter Zombi 2, trots att den inte har det minsta att göra med Romeros film. Ja, förutom zombiesarna då förstås…

En övergiven segelbåt flyter omkring utanför New York. Men det är inte vampyrmästaren greve Dracula som anländer till storstaden den här gången. Istället innehåller båten en ensam, märklig passagerare som faller i vattnet efter att ha anfallit och bitit en av kustvakterna som kommit för att undersöka det hela. Nej, jag svär — det är ingen vampyr!

Läs hela inlägget här »

PoltergeistFör att vara en familj där mannen är arbetslös och hustrun förgäves försöker klämma ur sig en bok är Bowens förvånansvärt optimistiska. I alla fall mamma Amy och pappa Eric tillsammans med yngsta dottern Maddy. Däremot är tonåriga Kendra och den yngre Griffin mindre trakterade av flytten till det nya huset.

Läs hela inlägget här »

Plague of the ZombiesDr. Peter Thompson har inte lyckats särskilt bra i sitt jobb som den lilla Cornwallbyns läkare. Sedan han anlände för ungefär ett år sedan har så många människor dött att det börjat mumlas om ”pest” men Dr. Thompson har ingen aning om varför dödsfallen inträffat. Nu är han i ett läge när han inte ens kan dränka sina sorger på den lokala puben utan att bli anklagad av uppretade bybor. Att hinna notera att hans unga fru Alice inte bara beter sig en smula underligt, utan också tycks otillbörligt imponerad av byns rättskipare Clive Hamilton, går definitivt utöver den unge läkarens förmåga.

Läs hela inlägget här »

Poltergeist IIFamiljen Freeling har försökt glömma det som hände i Cuesta Verde och tagit sin tillflykt till Dianes mamma i Arizona. Där försöker man inrätta någon slags vardag vilket om inte annat ekonomiskt går sådär. Försäkringsbolagen vill inte ge dem några pengar för deras förra hus, vilket bedöms endast vara ”försvunnet”.

Dessutom börjar Carol Anne bli förföljd av en äldre herre som ser ut som en predikant från 1800-talet. Vilket givetvis visar sig vara precis vad han är. Där familjens hus en gång stod i Cuesta Verde (som numera förvandlats till en spökstad, egendomligt vad ruttnande kroppar gör för fastighetsvärdet…) har man nämligen upptäckt kvarlevorna efter en fanatisk sekt, ledd av Henry Kane.

Läs hela inlägget här »

PoltergeistEn liten flicka knäböjer vid TV:n. Man skulle kanske kunna tro att hon tillhör den TV-dyrkande sekt som i vardagligt tal kallas amerikaner (”Television! Teacher, mother…secret lover…”) men sanningen är bistrare än så. Lilla Carol Anne hör röster i myrornas krig och meddelar snart sin förbluffade familj att ”They’re here…”.

Vilka ”they” är, är inledningsvis mindre viktigt än vad de gör mot familjen Freeling. Det som från början upplevs som en kul grej av mamma Diane (medan pappa Steven förhåller sig något mer avvaktande) eskalerar snabbt till gummiträd som bryter sig in i sovrum och äter små barn samt garderober som visar sig vara portaler till andra dimensioner och som också äter små barn.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Huset vid kyrkogården, The House by the Cemetery

The House by the CemeteryNå, ingen ska anklaga Lucio Fulci för falsk marknadsföring. The House by the Cemetery  börjar nämligen helt följdriktigt med ett stort och tjusigt hus som ligger vid…en kyrkogård – kan man tänka sig! I bakgrunden hörs för säkerhets skull lite vargyl också. Hur många vargar som finns i New England kan kanske diskuteras, men vad som är viktigare just nu är att det övergivna huset uppenbarligen används av de lokala ungdomarna som hångelställe.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Att återvända

När Fan blir gammal blir han religiös. Så särskilt religiös har kanske Pedro Almodovar inte blivit på äldre dar, men definitivt mindre kontroversiell. I alla fall om man ska döma av Volver, en film om kvinnlig vänskap och släktskap där det bara förekommer en enda prostituerad och som är direkt myspysig. Så myspysig som Almodovar nu kan bli.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Since We Fell
Dean R. Koontz
, Shadow Fires
Mats Strandberg, Färjan

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg