Peter’s Friends (1992)

Lika bra att avsluta bloggåret med en riktig klassiker, vilket dessutom passar synnerligen väl in rent tidsmässigt. En nostalgivåg av tsunamimått. Jag såg Peter’s Friends första gången våren 1994, tack vare Umeås eminenta filmstudio. En lördags-double feature med franska komedin La Crise från samma år. Den såg jag inte… Hur många gånger jag däremot sett om Peter’s Friends sedan dess vete tusan. Jag kanske skulle ha blivit lika förtjust i exempelvis The Big Chill om jag sett den under samma period. Men jag tror att en stor del av min initiala förtjusning låg i välbekanta skådisar som här uppvisade för mig helt nya muskler i sitt skådespeleri. Att de alla – Stephen Fry, Kenneth Branagh, Alphonsia Emmanuel, Hugh Laurie, Imelda Staunton och Emma Thompson – framstår som så otroligt bekväma i sina respektive roller och med varandra beror sannolikt på att många av dem faktiskt var gamla collegekompisar.

Fortsätt läsa ”Peter’s Friends (1992)”

Känn ingen sorg (2013)

alt. titel: Shed No Tears

Efter att ha blivit positivt överraskad av Måns Mårlind och Björn Steins Moulin Rouge!-expressiva Eld & lågor var det dags att ta sig an duons Känn ingen sorg. Jag är inget fan av Håkan Hellström och hade därför hittills hållit mig långt borta. Men kanske skulle Mårlind och Steins speciella framförande få mig att omfamna även Håkan?

Fortsätt läsa ”Känn ingen sorg (2013)”

Play (2011)

Dags att söka sig bakåt i Ruben Östlunds filmografi! Turist var inte så illa som jag befarande och The Square satte spännande myror i skallen på mig. Så hur ligger det då till med Play?

Fortsätt läsa ”Play (2011)”

Ouija (2014)

Laines bästis Debbie tar livet av sig och det lilla kompisgänget har svårt att förstå varför. Laine kommer på att hon och Debbie brukade leka med ett Ouijabräde (vilket alla amerikanska tonåringar uppenbarligen gjort någon gång under sin livstid) och vill prompt testa ett sådant för att kontakta Debbie. Varken pojkvännen Trevor, systern Sarah, kompisen Isabelle eller Debbies ex Pete tycker att det är en särskilt bra idé men ställer ändå upp eftersom ”It’s only a game”…

Fortsätt läsa ”Ouija (2014)”

Paper Towns (2015)

Paper TownsI The Fault in Our Stars spelade Nat Wolff den kärlekskrossade Isaac som fick hjälp av kompisen Augustus Waters att ta hämnd på sin svekfulla flickvän. I Paper Towns (som är en filmatisering av ytterligare en Joe Green-bok) spelar han Quentin Jacobsen som hjälper den kärlekskrossade grannen Margo Spiegelman att ta hämnd på sin svekfulle pojkvän.

Fortsätt läsa ”Paper Towns (2015)”

Foxfire (2012)

FoxfireDet är något speciellt med att tillhöra en grupp, må det sedan vara en ansamling mer eller mindre galna filmnördar eller en hoper rasister som försöker låtsas att de är rumsrena. Det mesta blir så mycket lättare, man har samhörighet och en gemensam grund. Man delar på varandras bördor och problem. Att tillhöra en grupp är att låna styrka av varandra.

Fortsätt läsa ”Foxfire (2012)”

Harry och Hogwarts: Ett första magiskt år

I och med premiären av den avslutande delen på Harry Potter-sagan kändes det högst relevant med en djupdykning i en av världens mest idylliserade skolor – Hogwarts.

***

Alla barn har föräldrar, men det är ingen självklarhet att alla barn får lära känna sina föräldrar. Det man kan hoppas på att de barnen åtminstone får en chans att komma i kontakt med det deras föräldrar stod för, deras ”kultur” eller värden om man så vill.

Så icke för Harry Potter. Han är förvisso inte helt släktingslös, men frågan är om han inte skulle föredra det eftersom hans första elva år hemma hos moster Petunia, morbror Vernon och hans vidriga kusin Dudley knappast har varit någon dans på rosor. Mostern och hennes familj har gett lille Harry en Roald Dahl-uppväxt med en madrass i utrymmet under trappen istället för ett riktigt rum.

Fortsätt läsa ”Harry och Hogwarts: Ett första magiskt år”

The Big Chill (1983)

alt. titel: Människor emellan

För att fortsätta på återträffstemat

***

Till tonerna av ”I Heard It Through the Grapevine” ser vi hur fem personer reser mot samma destination. Vad är det de har hört? I det gamla kompisgänget från University of Michigan har den kanske mest briljante av dem, Alex, tagit livet av sig och nu samlas de för första gången på många år för hans begravning. I Sarah och Harolds stora hus försöker de klura ut varför Alex var så olycklig och vad hans livsval egentligen säger om deras egna.

Oväntat nog blev The Big Chill framförallt en musikfilm för mig. Soundtracket var en mycket trevlig blandning av klassiska Motownhits som ”My Girl” och ”A Natural Woman” och understryker finurligt och mer eller mindre övertydligt med låttexterna vad som pågår i det gamla kompisgänget (inte minst hur mycket ”benefits” som ska följa med kompisskapet).

Fortsätt läsa ”The Big Chill (1983)”

X2: Disco anno 1998

54 (1998)

Publicerad i VästerbottensKuriren i januari 1999.

Med Boogie Nights på video behöver dock bioälskare av filmer som porträtterar ljuv 70- (och 80-) tals retro inte misströsta. Här är 54 och Last Days of Disco är inte långt borta.

Fortsätt läsa ”X2: Disco anno 1998”

The Virgin Suicides (1999)

Sofia Coppola började sin bana som skådespelerska i pappas filmer, en karriär var höjd(?)punkt väl får sägas vara den Razzie hon blev tilldelad för sina prestationer i The Godfather III. Efter den betan tycks hon nästintill permanent dragit sig tillbaka till regissörsstolen, en position hon haft betydligt lättare att försvara med filmer som The Virgin Suicides, Lost in Translation, Marie Antoinette och Somewhere.

Fortsätt läsa ”The Virgin Suicides (1999)”