You are currently browsing the tag archive for the ‘Kloaker’ tag.
Dags för ännu en debuterande regissör och manusförfattare, den här gången i form av Christopher Smith. Även han har lyckats attrahera kompetens både framför och bakom kameran samt dessutom siktat betydligt betydligt högre än Neil Marshall med sitt historieberättande.
Ni vet ju alla att leksaker älskar att tillhöra sina ägare men också lever ett eget liv när dessa ägare inte är i närheten? Det var en gång en cowboydocka som hette Woody….
Jag såg Hellboy när det begav sig och älskade den (en kärlek som hittills ännu inte rostat det allra minsta). Inte mindes jag då att jag stiftat bekantskap med den briljanta fantasin hos Guillermo del Toro redan sju år tidigare, i en överraskande habil insektsskräckis vid namn Mimic.
För att bekämpa en skrämmande okuvlig sjukdom släpps ett gäng genmanipulerade insekter lösa i New Yorks kloaker. Jobbet för ”the Judas Breed” är att ta död på alla smittspridande kackerlackor och det gör de med den äran. Problem solved! Everybody happy!
alt. titel: Fantomen på stora operan
Parisoperans stora diva, Mademoiselle Carlotta, har blivit oväntat sjuk och in på scenen träder ersättaren Christine Daaé. Hon slår alla med häpnad över sitt fantastiska framträdande, inte minst fästmannen Vicomte Raoul de Chagny (vars mustaschspetsar han sannolikt trimmar med en pennvässare varje morgon). Men när han föreslår att de ska gifta sig (han hade kanske hoppats på att Christine skulle tacka ja på stubben, rusig av framgång som hon är) meddelar Christine istället att de inte längre kan ses.
Vicomte Raoul de Chagny lider alla helvetets kval. Här har han kärat ned sig i Parisoperans nya stjärnskott Christine Daaé och så hör han hur den lilla operahoppan pratar med en annan man i sin loge! När han konfronterar henne vill hon få honom att tro att den är en ande, en musikens ängel, som hon i sann Faust-anda lovat sig till i utbyte mot att han lär henne sjunga som en gudinna.
That’s what HE said!