Looper (2012)

Nämen, se där?! Tamejtusan om jag inte också hade Rian Johnsons tidsresesuccé Looper stående? På så sätt kunde jag komplettera mitt lilla Johnson-mini-maraton (eller är två filmen kanske bara en spurtdistans?). Återigen står Johnson för både manus och regi, vilket på det hela taget tycks vara en vinnande kombination.

The Walk (2015)

För oss cyniker är det lätt att hitta ett annat ord för ”drömmare” – ”besatta”. För vad annat kan man kalla franske lindansaren Philippe Petit som får för sig att han ska gå på lina mellan World Trade Center-tornen efter att ha sett en tidningsartikel om konstruktionen av dem?

The Walk är Robert Zemeckis försök att i friare form än dokumentären Man on a Wire från 2008 berätta hur Petit kuppade sig in i tornen, spände upp en lina mellan dem och den 7 augusti 1974 spatserade fram och tillbaka på en stålkabel 400 meter upp i luften. Allt medan New York-poliserna som till slut anlände stod och hoppade på stället av nervositet över att galningen förr eller senare skulle falla mot en säker död.

Snowden (2016)

Ed Snowden vill tjäna sitt land. Befria världen från förtryck. Eller också kanske det bara är möjligheten att kunna skryta med att han jobbar med sådant som han inte får berätta för någon som lockar? Den där lockelsen surnar dock rätt snabbt för den briljante och datorkunnige Snowden när han väl ska börja jobba ute på fältet. Under arbetsträningen handlade det om att lösa låtsasverkliga pussel och ingen gjorde det snabbare eller smartare än Ed.

10 Things I Hate About You (1999)

När jag hade sett den tyvärr o-roliga versionen av Shakespeares The Taming of the Shrew från BBC kunde jag förstå inte hålla tassarna borta från vad jag mindes som en rätt kul high-school-adaption av samma pjäs från det eminenta 90-talet.

2013 års tio bästa filmer

Året som inte ligger så värst långt bort präglades bland annat av ekonomisk kris i Europa och Edward Snowden ruskar om getingboet ordentligt i början av juni.

Utöver current events bör 2013 nog kunna utnämnas till ett av de mest extrema biopic-BOATS-åren hittills. Av de filmer jag hunnit se kan en tredjedel hänföras till denna kategori. Men trenden tycks inte mattas av. Snart börjar det kanske vara enklare att hålla reda på vilka filmer som inte är BOATS eller remakes/uppföljare/prequels än tvärtom?

2005 års tio bästa filmer

Ganska jämnt år, detta 2005, kan jag känna. Inte särskilt många jättehittar men ett par pålitliga arbetshästar och en rad bubblare som (nästan) lika gärna hade kunna hamna på listans nedre halva. Men nu gjorde de ju inte det.. Enjoy!

The Heat (2013)

Dan Ackroyd spelar Sam Ashburn, en strikt FBI-agent som ogillas av kollegorna eftersom han har taskiga people skills. Han är arrogant och påpekar gärna för sin omgivning hur enormt kompetent och duktig han är. James Belushi spelar i sin tur Shaun Mullins, en Boston-polis som är lika mycket frifräsare som Ashburn är paragrafryttare. Han är dock inte mer omtyckt av kollegorna eftersom han är är både bufflig, högljudd och våldsam.

Don Jon (2013)

New Jersey-killen Don Jon har inte fått sitt smeknamn som ett hån, utan i uppriktig beundran. Han är killen alla tjejer vill vara med och alla killar vill vara. Minutiöst noggrann med bland annat sin träning har han inga problem att helg efter helg attrahera tiopoängare efter tiopoängare. Ut innan stängningsdags, in i taxin, wham-bam-thank-you-m’am.

Problemet är bara att Jon varken känner sig särskilt tacksam över eller tillfreds med sina vrålsnygga engångligg. Även om the T’s and the A’s sitter där de ska kan tjejerna ändå aldrig mäta sig med hans dyrkade porr. En handtralla kräver aldrig kondom och de virtuellt villiga skönheterna ber aldrig om något (utom att bli ordentligt påsatta förstås).

Inception (2010)

Smarta män och kvinnor som vill hålla saker och ting hemliga skaffar inte vänsterprassel. I alla fall inte vänsterprassel som sover över, för vem vet vad man kan kläcka ur sig i sömnen även om man är alldeles så försiktig med vad man håller för sig själv när man är vaken. Så vad händer när någon har möjlighet att ta sig in i ens drömmar och där göra rent hus, oavsett hur noga du har låst om dina hemligheter?

Mysterious Skin (2005)

På förekommen anledning från både Filmmedia.se där Mysterious Skin finns med på listan över 00-talets amerikanska indiefilmer och Trash is king! text om Gregg Arakis film The Doom Generation.

Neil spelar i ett baseballknattelag och tränaren blir hans stora idol och vuxenförebild eftersom mamma mest är upptagen med sina pojkvänner eller att dricka. Neil tycker inte ens att det är några problem med att tränaren vill att de bägge två ska vara nakna och hitta på kul grejor med varandra eftersom det bara betyder att tränaren tycker om honom mest av alla pojkarna i laget. Ett tiotal år senare är Neil aggressivt homosexuell och dras till äldre män.