You are currently browsing the tag archive for the ‘Jon Favreau’ tag.

The Lion King 2019Livets stora kretslopp och känsliga balans är i högsta grad intakt 2019, 25 år efter att konceptet introducerades av den gode lejondespoten Mufasa. Under de här åren har stabiliteten i och för sig upprätthållits av icke mindre än fem filmer, två TV-serier, en Broadway-musikal samt två videospel.

Läs hela inlägget här »

The Jungle BookHistorier om vilda eller förvildade barn har alltid väckt nyfikenhet och spänning. Hur överlevde de egentligen tills dess att de återbördades till ”civilisationen”? Inte helt sällan har deras historier beskrivits som mer eller mindre uppfinningsrika allegorier över hur ett naturtillstånd antingen förbättras eller krossas genom sitt möte med Kulturen.

Läs hela inlägget här »

På förekommen anledning från Jessica på The Velvet Café som listade denna film som en av 2012 års största besvikelser, inte minst för investerarna. Inte heller Henke på Fripps Filmrevyer eller Steffo på Flmr var särdeles överväldigade.

***

John CarterKapten John Carter, en sliten veteranen från det amerikanska inbördeskriget, får kanske personifiera uttrycket ”ur askan, i elden” när han på flykt undan hämndlystna indianer i och för sig kommer undan sina förföljare, men bara genom att han blir förflyttad ända till planeten Mars (kallad Barsoom av urinvånarna).

Läs hela inlägget här »

En julfilm är inte riktigt vad man förväntar sig att se på kanalernas filmutbud så här års, men sexan kanske fick ett gäng på rea?

Uppe på Nordpolen är arbetet i full gång för Tomten och hans alver (hädanefter försvenskade till ”nissar”). Nissar är särskilt lämpade för arbetet i Tomtens verkstad, dels för att det är roligare än att laga skor mitt i natten eller baka bröd i ett trädbageri, dels för att de är kvicka, gladlynta och tillräckligt små för att få plats i den uppenbarligen underdimensionerade verkstaden. Den enda som sticker av lite är Buddy. Humöret är det inget fel på men han är helt enkelt inte lika flink i fingrarna som sina kollegor. Av en slump får Buddy veta att han egentligen inte alls är en nisse utan en människa och han beger sig därför till den magiska staden New York för att söka upp sin biologiska pappa. Lyckligtvis lackar det mot jul även i New York varför Buddy inte omedelbart hamnar på psyket när han äntrar staden iförd full nisse-mundering.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Gone Baby Gone
Karin Alfredsson, Sista färjan från Ystad
David Baldacci, The Last Mile

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg