En minnesvärd mardröm

Jag börjar ana ett mönster. Hittills har alla gemensamma teman (inklusive Filmitch upprop om ångerfilmer) varit sådana att man spontant tänker ”Vad kul, det här blir en lätt match!”. Sedan visar sig den där matchen innehålla både utvisningar, krossade näsor och hämndlystna supportrar.

Så även med detta senaste tema: ”En filmupplevelse utöver det vanliga”. Helst hade jag velat kunna berätta någon pikant historia om en undanskymd filmvisning i Montmarte med Jean-Luc Godard närvarande. Eller varför inte om den där drive-in-biografen i Nebraska som hade ett Iron Jim-maraton med The Abyss, Aliens och T2?

À bout de souffle (1960)

alt titel: Till sista andetaget

Handlingen i denna klassiska film är kort och koncis: Michel är en småskurk som gillar tjejer, för tillfället framförallt amerikanska Patricia. Han försöker förföra henne och övertala henne att följa med honom till Italien. Han behöver bara få tag på pengar först. Hon håller emot och gillar sitt oberoende. Häpp, det bör ta max tio minuter att berätta denna rafflande historia. Så vad gör Godard med de övriga 90? Inte mycket, enligt min mening. En hel del tid går åt till ett utforskande nonsenssamtal mellan Michel och Patricia i hennes säng och som sig bör med den typen av samtal är det inte av något särskilt intresse för andra än de direkt inblandade. Inledningsvis, när vi får följa med Michel i en stulen bil, för han en lång monolog med sig själv eller eventuellt mot kameran.

Cléo de 5 à 7 (1962)

alt. titel: Cleo från 5 till 7

Vi får följa den populära unga sångerskan Cléo Victoire mellan fem och halv sju under årets längsta dag. Det är ödestyngda timmar för den annars så sorglösa Cléo eftersom hon väntar på ett biopsiresultat och är övertygad om att detta betyder slutet. Tiden fördrivs med att vandra på Paris gator, shoppa chica hattar och diskutera både existentiella frågor och trivialiteter med vänner och arbetskamrater.