You are currently browsing the tag archive for the ‘Järnväg’ tag.
Hugo Cabret är den som ser till att tiden flyr på den parisiska järnvägsstationen Gare Montparnasse. Sitt arbete med att vrida upp och underhålla stationens klockor måste tolvåringen dock sköta i all hemlighet eftersom det egentligen är hans försupne farbror Claude som officiellt innehar jobbet. Och eftersom farbror Claude varit försvunnen ett bra tag är det stationens matförsäljare som ovetandes bistår Hugo med skaffning.
Hittills har jag inte haft möjlighet att ansluta med mer än uppmuntrande tillrop på bloggkollegorna Henke och Movies-Noir ambitiösa Decades–tema. Men med föreliggande film sammanföll Henkes filmavsmakande med en text som jag hade liggande efter en nylig titt.
***
Jag anser mig vara hyfsat allmänbildad, men när det gäller Noël Coward går jag nästan bet. Min enda association går till Monty Python och deras ”Penis Song (Not The Noël Coward Song)” där Eric Idle på förfinad engelska sjunger ”Isn’t it awfully nice to have a penis?”. Av denna skulle man kunna dra flera slutsatser.
Genom en (eller snarare flera) ödets nyck(er) utbildas strax efter det näst senaste sekelskiftet tre norska och faderlösa fiskarbröder vid den prestigefyllda ingenjörsakademin i Dresden. Men vid själva kulmen av deras ansträngningar, examinationsdagen, sprids de för världens vindar. Sverre åker till London för att leva ett omoraliskt pederastliv med en älskare han träffat i Tyskland. Oscar flyr mot okänd ort efter att ha blivit bedragen och avlurad alla sina blygsamma tillgångar av en prostituerad som han trodde sig älska.
That’s what HE said!