Hade det där utomjordiska skeppet för tjugo år sedan stannat över New York, Washington D.C. eller Los Angeles som brukligt är för rymdskepp, hade historien kanske sett helt annorlunda ut. Kanske hade de insektslika utomjordingarna assimilerats in i det amerikanska samhället, den berömda smältdegeln? Kanske hade en president med ett kliande avtryckarfinger tagit chansen att skrapa ihop lite handlingskraftiga bonuspoäng genom att slänga iväg ett par kärnvapen?
Etikett: Internering
Shoah avslut
Ingen ska säga annat än att jag gör mitt bästa för att hålla (vissa) löften. I juni 2011 publicerade Addepladdes filmblogg ett inlägg om The Pianist. I de efterföljande kommentarerna uppstod en diskussion om litterär förlaga kontra film i relation till The Pianist å ena sidan och Schindler’s List å den andra.
Var det så att berättelsen om Wladyslaw Szpilman per automatik blev en bättre film (vilket jag redan 2011 inte höll med om) eftersom den fokuserades på en protagonist till skillnad från historien om Oskar Schindler som beskrev Schindlerjuden som en grupp?
Elle s’appelait Sarah (2010)
alt. titel: Sarahs nyckel, Sarah’s Key
Julia Jarmond är en amerikansk journalist som sedan många år bor i Paris med sin make Bértrand och deras gemensamma dotter Zoë. Julia och Bértrand är i full färd med att helrenovera den lägenhet som han växte upp i, samtidigt som Julia arbetar med en omfattande artikel om uppsamlingen av parisiska judar under sommaren 1942.
I fokus Shoah
Kärt barn har många namn, sägs det. Men känslor helt främmande för kärlek kan också ge upphov till olika namn. Shoah kommer från hebreiskans HaShoah (katastrof). På svenska säger vi Förintelsen (från tyskans die Vernichtung, förstörelsen), nästan lika välbekant är det engelska the Holocaust (från grekiskans holókauston, brännoffer).