You are currently browsing the tag archive for the ‘Information’ tag.

Har Michael Mann gett sig in i storpolitiken? Jag uppfattar honom som en regissör vilken annars hållit sig inom mer nationella sfärer men Blackhat verkar vara ett försök att balansera på en diplomatisk knivsegg.

För vilka länder är det som cirkulerar i media som de mest hackerbenägna? Mitt lekmannajag sätter ett par bytes på Ryssland och Kina. En hackerthriller som Blackhat skulle därmed kunna handla om hur ett helt land på olika sätt försöker infiltrera ett annat medelst digitala hjälpmedel.

Istället börjar Blackhat med ett infamt anfall på ett kinesiskt kärnkraftverk som resulterar i många skadade och nyhetsbilder som kablas ut över hela världen. Militärofficeren (inte polisen, märk väl) Chen Dawai får i uppdrag att lösa fallet och eftersom det dessutom förekommit en liknande attack (på det digitala planet, alltså) på den amerikanska börsen vänder han sig till FBI.

De amerikanska myndigheterna går motvilligt med på att dela information med Chen (killen har ju ändå läst på MIT, he’s practically one of us!) men han behöver mer hjälp. Det visar sig att hans gamle rumskompis från college, Nicholas Hathaway, är ett ännu större datorgeni än Chen själv. Kruxet är bara att man i så fall måste släppa ut honom från finkan där han avtjänar ett långt straff för ett par digitala bankrån.

Så en slags Red Heat skulle man kanske kunna säga, där Schwarzenegger och Sovjet ersatts cyberbrott och Kina? En större skillnad jämfört med 80-talsfilmen är sannolikt att filmen relativt snart förflyttar sin handling till Kina där vi under en ganska lång period får se ett fint och friktionsfritt samarbete, både mellan den kinesiska militären och polisen samt mellan de kinesiska lagmännen och de besökande amerikanerna. I slutänden visar det sig föga förvånande att skurkarna vare sig är kineser eller utför sina brott för något annat än snöd vinnings skull.

Men vem vet, Michael Mann kanske bara tog chansen att göra en helt ok cyberthriller? En genre som i och för sig är lurig eftersom filmerna kan åldras ruggigt snabbt. Och det ska väl erkännas, Manns försök att illustrera datatrafik genom att låta kameran dyka ned i kabelhärvor kändes väl kanske vare sig särskilt nyskapande eller spännande.

Samtidigt känner jag igen regissörens faiblesse för alfahannepissande i mano a mano-relationen mellan Chris Hemsworths Hathaway och cyberskurken. Klart att de måste utbyta några förolämpningar över nätet när den snälle hackern Hathaway (han rånar ju bara banker, it’s victimless crime!) fattar att den taskige hackern tittat på honom genom en webkamera. Now it’s personal! Och än personligare ska det komma att bli…

Och för sitt eget bästa kan jag tycka att Mann borde ta och sluta upp med att försöka lägga in romantiska relationer mellan män och kvinnor i sina filmer. Chen (spelad av Leehom Wang, enligt Wikipedia “the only person in the Mandarin pop circle” som varit olympisk fackelbärare två gånger. Det känns inte som om den populationen är direkt gigantisk…) måste prompt släpa med sig sin datorkunniga syster Chen Lien (spelad av Tang Wei) till staterna och gissa vem hon blir kär i? Tyvärr är det en relation som i Manns film har endast en funktion och det är att Hathaway i förtroliga samtal ska kunna visa vilken schysst kille han egentligen är. Vem Chen Lien är, är tydligen helt ointressant eftersom vi inte får veta ett skvatt om henne. Hennes främsta jobb i filmens historia är att (1) ställa inkännande frågor, (2) hålla ett rätt obegripligt peptalk som inte tycks leda någon vart och (3) tårögt se på medan hennes manly man gör sig klar för slutfajten (ni vet, mano a mano och allt det där…).

Men man ska inte underskatta spänningen som skapas genom korthuggna DOS-utbyten på en datorskärm. Klart mer spännande än alla personliga uppgörelser, hur spektakulära de än må vara med skjutvapen, hemmagjorda skottsäkra västar och malajiska parader.

Annonser

Airplane

För att ta mig och bloggen på säkert avstånd från midsommarens mumier är det dags för lite semester. Vad bloggen ska göra vet jag inte (dags att passa på att ligga på soffan och moffa popcorn?) men för egen del ska jag bege mig till landet som flödar av pecorino, glass och cappuccino. Vi är på banan igen fredagen den 7 juli och då med sommarfrekvensen om ett inlägg varannan dag. Arrivederci!

snowdenEd Snowden vill tjäna sitt land. Befria världen från förtryck. Eller också kanske det bara är möjligheten att kunna skryta med att han jobbar med sådant som han inte får berätta för någon som lockar? Den där lockelsen surnar dock rätt snabbt för den briljante och datorkunnige Snowden när han väl ska börja jobba ute på fältet. Under arbetsträningen handlade det om att lösa låtsasverkliga pussel och ingen gjorde det snabbare eller smartare än Ed.

Läs hela inlägget här »

Airplane

För att ta mig och bloggen på säkert avstånd från gårdagens dinsaurier är det dags för lite semester. Vad bloggen ska göra vet jag inte (dags att passa på att ligga på soffan och moffa popcorn?) men för egen del ska jag bege mig till landet som flödar av pecorino, glass och cappuccino. Vi är på banan igen fredagen den 26 juni och då med sommarfrekvensen om ett inlägg varannan dag. Arrivederci!

En gång är ingen gång. Härmed gör bloggkollegan Filmitch och jag därför en insats för att göra påskmusikalveckan till förhoppningsvis både en vana och en tradition. Förra året försökte vi oss bland annat på så skilda alster som Easter Parade med Judy Garland och Fred Astaire, The Devil’s Carnival med Paul Sorvino och Mamma Mia! med Meryl Streep.

Länkar leder allt som oftast antingen till Spotify eller Youtube.

Om ni gillade temat förra året finns stora möjligheter att det även den här gången finns något matnyttigt att ta med sig till TV-soffan. Om ni inte gillade gillade temat förra året kanske vi har lyckats bättre i år? Only one way to find out…

Häng med på sång och dans, första inlägget kommer imorgon!

Musical pic

Det är turbulenta tider i de förhållandevis unga förenta nationerna. Den blott 24-årige John Edgar Hoover får ansvar för att överse massarresteringar av radikaler, vilka smyger omkring och placerar bomber hos misshagliga myndighetspersoner. Denna starka och tidiga identifiering av just (utländska) anarkister och bolsjeviker kommer att prägla Hoover för livet, oavsett om han betraktar sitt lands president eller Martin Luther King. Läs hela inlägget här »

Bloggen passar även på att ta en lite längre nyårsledighet (det ska resas bort) och önskar alla läsare ett gott nytt år. Vi ses igen på andra sidan, den 9 januari (första arbetsdagen). Nytt år, nya friska tag.

…eftersom det inte händer mycket här. Borttappad flyttanmälan av telefon innebär ingen uppkoppling innebär ingen blogg. Så Rörliga bilder och tryckta ord fortsätter sitt ofrivilliga flyttuppehåll ytterligare en vecka och hoppas på bättre tur den 31 augusti.

Edit senare samma dag:
Nähä, det gick inte, nu är det Bb som inte vill vara med och leka. Nytt inlägg kommer istället att postas (peppar, peppar) 7 september.

Nej, det är ingen digital flytt som ska göras, bloggen stannar snällt här, utan en högst fysisk sådan. Det är emellertid en sådan där aktivitet som tar ganska mycket tid (från både bloggande och filmtittande), kombinerat med skakig tillgång till uppkoppling.

Därför kommer ingen uppdatering att ske av bloggen på ett par dagar, men om Gud (och Bb) vill ses vi igen onsdagen den 24 augusti.

Egentligen borde jag idag ha publicerat det mest ultraamerikanska inlägget någonsin, men det går inte. För första gången på…tänk, tänk, tänk…väldigt länge i alla fall åker jag nämligen iväg utanför Svea rikes gränser. All work and no play, ni vet… På schemat står museer, tokajer, termalbad samt förhoppningsvis en och annan öl. Det innebär i sin tur att bloggen också får lite semester. Vi ses igen den 10 juli.

 

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Cold Moon
Stephen King, Blaze
Edward St Aubyn, Romanerna om Patrick Melrose vol 1

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg