You are currently browsing the tag archive for the ‘Immigration’ tag.
Som vanligt vet man aldrig vad man får när det drar ihop sig till Filmspanarnas årliga filmfestivaldag. Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig när The Farewell öppnar upp med ett telefonsamtal mellan en äldre kinesisk kvinna och en yngre dito som av allt att döma är hennes barnbarn. Snart står det dock klart att den äldre kvinnan befinner sig på ett sjukhus, vilket hon inte låtsas om inför sin sondotter, medan den yngre, kallad Billie, rör sig på vimlande New York-gator. Billies familj flyttade till USA när hon bara var sex år men hon upprätthåller av allt att döma en kärleksfull relation med sin farmor, Nai Nai, över telefon.
alt. titel: Charmören, The Charmer
Jo, nog är han charmig, Esmail. Faktum är att han hänger upp hela sin tillvaro på sin förmåga att charma kvinnor som han träffar på krogen och det dröjer inte särskilt länge innan vi förstår att Esmail är iransk flykting i Danmark. Möjligheten att kunna slänga fram en dansk medborgare till sambo eller fru i samtalen med migrationsverket ligger förstås högt upp på Esmails önskelista.
I början av 1900-talet publicerade Jack London boken The People of the Abyss där han beskrev den hjärtskärande och bedövande fattigdomen i Londons slumkvarter. Men tvärs över Atlanten var förhållandena inte särskilt mycket bättre. Bara ett par år senare kom författaren Upton Sinclair med den avslöjande romanen The Jungle, vilken utspelar sig i Chicagos köttdistrikt.
alt. titel: Mandarinodlaren, Tangerines
Beteendevetare pratar ibland om inre och yttre motivation. Inre motivation är sådant man kan åstadkomma på egen hand, ”suget” att forsränna eller se en simpel blockbuster på IMAX eller vad det nu kan handla om. Yttre motivation är kanske egentligen inte så mycket motivation som mer eller mindre tvång, man gör något för att man måste eller åtminstone upplever att man måste.
Vid titten på en mer nutida vampyrfilm (wait and see…) blev jag påmind om att den gamle skräckräven George A. Romero inte bara har zombiefilmer på meritförteckningen. Året innan Dawn of the Dead kom Martin, en vampyrfilm som blivit något av en kultklassiker.
alt. titel: Vi kom över havet
De kom till ett nytt land, kämpade med språk och kultur, födde barn och försökte inordna sig. Och så en dag var de bara borta.
Pearl Harbor blev säkerligen en chockartad upplevelse för många av de japanska amerikaner som trott sig ha fått ett nytt hemland. Det sattes upp interneringsläger och medan de kanske inte kunde jämställas med de nazistiska koncentrationslägren på den europeiska kontinenten är de en mörk fläck på USA:s historia.
Julie Otsuka är född av första- och andragenerationens japanska invandrare och fördjupade sig i en familjs upplevelse av post-Pearl Harbor-perioden i boken When the Emperor Was Divine. Läs hela inlägget här »
alt. titel: Örfilen
Här röstar jag i all oskyldighet för en bokcirkelbok som jag tror ska kunna ge upphov till intressanta moraliska diskussioner och vad får vi? En slags australiensisk burgen medelklass-motsvarighet till The Wolf of Wall Street.
Ok, det kanske är att ta i lite, våra huvudpersoner kombinerar inte direkt plaströr, kokain och runda prostituerade bakdelar. Men efter själva upptakten på den ödesdigra BBQ-festen hemma hos Hector och Aisha ägnar bokens alla protagonister en försvarlig del av sin tid åt att antingen tänka på droger och sex eller att trycka i sig droger och ha sex.
Ah, vad fan, vi kan väl fortsätta på den inslagna vägen som påbörjades i söndags. Påskekrim är ett norskt fenomen som på senare år också börjat leta sig hit till Sverige. Såvitt jag kan förstå handlar det helt enkelt om att man läser deckare när det är ledigt. Så vad säger ni, veckan ut kör vi ren bokblogg?
***
Dramatikern och författaren Viggo Sjöström blir kontaktad av den nyutnämnda integrationsministern Katrin Brask för att ta reda på vad som hänt med dokumentärfilmaren Ji Young. Konstigt kan man tycka, men Viggo är en lite eljest kulturarbetare i det att han från början är utbildad polis. Katrin hoppas att detta, kombinerat med Viggos vänskap med Ji, ska vara det som fäller avgörandet.
alt.titel: Señor Peregrino
I en liten mexikansk by föder den ensamstående Lorena en liten flicka. Alla tycker synd om Lorena, för är det verkligen rättvist att en så god och ordentlig kvinna ska bli drabbad ev ett barn som tycks märkt av djävulen själv?
En ängel på framsidan och brännmärkt, i form av ett enormt födelsemärke, på baksidan, det är Jamilet. Både hon och hennes mamma är övertygade om att det måste finnas ett sätt att göra flickan fri från sin förbannelse, vare sig den ligger inom medicinen, religionen eller vidskepelsen.
Efter Saras närmast episka totalsågning av Monsters på Glory Box var suget efter att se filmen inte så väldans stort, det ska medges. Men, som så ofta i sådana här sammanhang, låga förväntningar är verkligen inte det sämsta.
Efter ett intro med klara Cloverfield-ripoffvarningar kommer vi lyckligtvis ifrån recovered footage-genren och blir istället informerade om att en rymdsond kraschlandat i Mexico. Hädanefter är därför den landsdelen som gränsar till USA ”the infected zone” och vad som gömmer sig där, det vet man inte så noga. Hemska monster? Snälla monster? Ingenting? Lömska mexicaner som lurar på att tillhandahålla USA billig arbetskraft? För att inte parallellen ska bli plågsamt övertydlig (mer plågsam än den redan är, vill säga) har man frångått termen ”Aliens” och vi får genomgående istället se vaga TV-rapporter om ”Creatures”.
That’s what HE said!