You are currently browsing the tag archive for the ‘I fokus Skola’ tag.

Hösten börjar komma krypande även om den där krispiga kylan har låtit vänta lite på sig. För många tror jag att alldeles oavsett hur vuxen och/eller gammal man blir så signalerar den här årstiden både avslut och uppstart mycket tydligare än det mest partybetonade millenieskifte.

Läs hela inlägget här »

Jag kan nästan lova att det inte var någon i detta land som 1989 kände till fenomenet svanktatuering. Om någon mot förmodan gjorde det så kan jag svära på min morfars grav att denne någon åtminstone inte hade orden Carpe diem bläcknålade just där.

Nu är det 2011 och det finns sedan många år inte en väggstickersförsäljare med självaktning som inte har Carpe diem med svarta snirkliga bokstäver på lager. Tusentals svenskar har ordspråket förevigat någonstans på kroppen eller på en välanvänd thémugg eller en väggtavla i keramik eller använder sig av det i dagligt tal. Carpe diem. Fånga dagen. Vettigt, javisst, men varför överallt? Hur kommer det sig?

Läs hela inlägget här »

Temat är skolfilmer och den film som jag valde (mitt dumma nöt) var sommarens ”komedi” Bad Teacher.  Redan här har jag avslöjat vad jag tyckte om filmen men den är inte helt ointressant trots att den torde höra till en av årets sämsta biofilmer.

Läraren (?) Elizabeth (ja om hon är utbildad eller inte framgår faktiskt inte i filmen) ser sig tvingad att fortsätta att jobba som lärare då hon dumpas av sin rike fästman innan bröllopet. För att kunna snärja en ny rik man behöver Elizabeth pengar till att förstora brösten för män är inte intresserade av kvinnor som har för små bröst, åtminstone inte rika män. Pengar till operationen fixar den inte speciellt seriösa lärarinnan b.la genom att försnilla från elevernas olika insamlingar samt att ta emot mutor från föräldrar i utbyte mot högre betyg till deras barn.

Läs hela inlägget här »

För hundrade gången återvänder jag till danska skräckfilmen Sidste Time från 1995. Däremot är det första gången jag sett den ur ett skolperspektiv. Att handlingen spelar på mer eller mindre universella ”sanningar” om skolans värld råder inga tvivel om. Slutsatserna efter att ha analyserat detta är däremot helt och hållet mina. Att filmen också innehåller en kritik mot och parodi av media tar jag inte upp närmare här. Men det kan vara intressant att notera en eventuell koppling mellan det behov vi människor tycks ha av att se eller höra om hemska eller förnedrande saker och våra erfarenheter från skolans värld. Skolan som institution har hög igenkänningsfaktor och lämpar sig därför för skräckfilm: alla har erfarenhet av den. Innan jag går in på själva filmen kan det vara på sin plats med en varning för spoilers!

Succéprogrammet ”Sidste Time” på TV Top har problem. Idéerna sinar och det blir allt svårare att fånga unika katastrofer på bild som kan locka tittare. Då kommer ett anonymt fax om en serie mord på en gymnasieskola i stan. En grupp elever, fyra tjejer och tre killar, är kallade till ett möte på fredagens eftermiddag. De vet inte varför, men väl samlade i biologisalen stängs de in och får via TV:n veta att ett test väntar som de förväntas överleva för att få ta studenten. Ett mord har begåtts på skolan. Hitta den skyldige. Alla befinner sig i fara och ingen går att lita på.

Läs hela inlägget här »

Jag var en djävulskt skoltrött student som mer eller mindre sov mig igenom hela gymnasiet, vilket givetvis visade sig på mina betyg där i slutändan. Men nu gick det ju inte så illa för det, jag började jobba dagen efter studenten och känner mig ganska nöjd ändå. Men nu är jag alltså tillbaka i skolbänken och känner verkligen ett sug att åtminstone åstadkomma någon form av slutbetyg. Så vad har detta med filmen Hets att göra tänker ni då? Inte så mycket egentligen. Förutom att jag såhär året efter att ha sett filmen kan förhålla mig till den på ett något annorlunda sätt.

Läs hela inlägget här »

I och med premiären av den avslutande delen på Harry Potter-sagan kändes det högst relevant med en djupdykning i en av världens mest idylliserade skolor – Hogwarts.

***

Alla barn har föräldrar, men det är ingen självklarhet att alla barn får lära känna sina föräldrar. Det man kan hoppas på att de barnen åtminstone får en chans att komma i kontakt med det deras föräldrar stod för, deras ”kultur” eller värden om man så vill.

Så icke för Harry Potter. Han är förvisso inte helt släktingslös, men frågan är om han inte skulle föredra det eftersom hans första elva år hemma hos moster Petunia, morbror Vernon och hans vidriga kusin Dudley knappast har varit någon dans på rosor. Mostern och hennes familj har gett lille Harry en Roald Dahl-uppväxt med en madrass i utrymmet under trappen istället för ett riktigt rum.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Since We Fell
Dean R. Koontz
, Shadow Fires
Mats Strandberg, Färjan

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg