You are currently browsing the tag archive for the ‘Hypnos’ tag.

Joanna Eberhart tvingas efter flytten till Förorten konfronteras med en hel hög till synes fullt tillfredsställda hemmafruar. De har aldrig hört talas om Womens’ Lib och lever för att ta hand om man och barn på bästa sätt.

För Chris Washington räcker det med två skumma bekantskaper i samma illusoriskt idylliska Förort – hemhjälpen Georgina och gårdskarlen Walter. Till och med familjen de jobbar hos erkänner att det nu för tiden sticker lite i ögonen med två afroamerikaner anställda hos en vit familj. Men vad ska man göra – ställa stackars Georgina och Walter på bar backe?! Särskilt som de själva synes fullt nöjda med sin lott här i livet. Eller kanske inte så mycket nöjda, som viljelösa slavar.

Men vem är Chris att ifrågasätta tingens ordning hos flickvännen Roses föräldrar? Han vill ju mest göra ett gott intryck även om det är frågan om vad som tar mest på krafterna – pappa Deans jovialiska försäkran att han minsann tyckte att Obama var den bästa president USA någonsin haft eller lillebror Jeremys insinuationer att Chris borde vara bättre på basket tack vare sin ”genetik”?

I likhet med Joannas upplevelser i Stepford blir Chris helg hos familjen Armitage allt besynnerligare och till slut reduceras det hela till ett slags psykologiskt chicken race. Vad ska knäckas först, Chris beslut att hålla ut eller konstigheterna som förortsborna sysslar med?

Äntligen var det dags att komma fram till Jordan Peeles debut Get Out. I likhet med Ari Aster hade jag bekantat mig med Peele bakvägen, genom att se hans andra film, Us, först. Det som är lite synd är att det ju inte fanns någon som helst möjlighet att undvika snacket kring Get Out och därför kom själva händelseutvecklingen i filmen knappast som någon större överraskning. Vet du som läsare inte ens vad jag pratar om rekommenderar jag å det varmaste att omedelbart sluta läsa och gå och se Get Out istället, för då tror jag att du har en riktigt fin filmstund framför dig.

Alltnog, även med lite för mycket kunskap i bakhuvudet är det ju alltid roligt att se en bra film och det tycker jag absolut att Get Out är. Att ta den genusmässiga vinkeln från Ira Levins The Stepford Wives och istället vrida den till att bli en rasmässig dito är både smart, träffsäkert och roligt. Jag upplever att Peele driver med vissa av de mer vansinniga konspirationsteorierna som grasserar i det afroamerikanska samhället (och som kanske är halvt på skoj och halvt på allvar) samtidigt som han ger tittaren en aning om hur det kan vara när folk prompt måste hänvisa till Tiger Woods när man pratar golf. Som om alla afroamerikaner i någon mening skulle vara tjenis med varandra och homogent dela ”the african-american experience”.

Credot ”Just because you’re paranoid doesn’t mean they’re not out to get you” är förstås högaktuellt och i likhet med Us är Get Out som bäst under uppbyggnadsfasen. Den tidiga scenen med den påkörda hjorten ger filmen igenom stråk av både sorg, igenkänning och förebådande. I nuläget känns det dock som om Peele skulle behöva jobba lite mer på sina avslöjanden och crescendon. När skiten träffar fläkten och det blå skåpet är fullt blir det lite väl mycket crazy bananas över det hela även om spänningen på intet sätt går förlorad.

Så här i efterhand är det också intressant att notera att Allison Williams (med en något mindre distinkt Kiera Knightley-käke), som spelar Rose, ofta fick höra att folk hade svårt att acceptera hennes roll i den rovgiriga familjen Armitage. Många försökte hitta förmildrande omständigheter till Roses agerande – kanske hon också var hypnotiserad eller åtminstone mindre skyldig tack vare ett helt liv av indoktrinering? Att ta till sig en film där faktiskt ingen vit rollfigur i slutänden hade några försonande drag eller dök upp som som en räddande Sankt Göran var tydligen svårt.

Just nu är Get Out och Us ganska likvärdiga men absolut sevärda. Get Out vinner på att inte vara så insnärjd i sitt eget luddiga koncept medan Us, just på grund av detta luddiga koncept och fokuset på klass snarare än ras, var intressantare. Us var dessutom klart läskigare.

Visst finns det något nästan magiskt över en smart heist? På ett sätt skulle man nästan kunna säga att en kupp som den i Ocean’s Eleven eller Fast Five delar mycket med scenmagiker som Joe Labero, Penn and Teller eller David Copperfield. Allt handlar om vilseledning, spektakel och dramatik. Den som tror sig vara den smartaste spelaren på plan är aldrig det och spelet är alltid riggat.

Läs hela inlägget här »

Nämen, vad sägs om en klassisk fredagssågning?

***

The UndeadUnder 50-talet blev det ohyggligt populärt att försöka återupptäcka sina föregående liv. Det hela började med att amatörhypnotisören Morey Bernstein försatte hemmafrun Virginia Tighe i trans, under vilken hon berättade om sitt liv som Bridey Murphy. En irländsk kvinna som levde och dog under 1800-talet, årtionden innan Virginia själv föddes 1923 i USA. Det behöver kanske inte tilläggas att Virginia, som aldrig satt sin fot på den gröna ön, framförde hela valsen på bredaste dialekt.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Örnen har landat

The Eagle Has LandedHitler kläcker en vansinnig idé: om man skulle försöka kidnappa Winston Churchill?! Som alla hans underlydande vet, är det dock för hälsans skull bäst att inte strunta i någonting som poppar upp i Führerns lilla skalle. Uppdraget att komma på en genomförandeplan hamnar på Oberst Radls bord, med det underförstådda syftet att planen ska visa att det helt enkelt är omöjligt.

Men Radl är en både noggrann och trosviss typ och kan inte ignorera de allt mer lockande fakta som radar upp sig i en tjusig liten kö. Det visar sig nämligen att tredje riket har en spion, Starling, placerad i en oskyldig engelsk by i Norfolk. Denna spion har precis rapporterat att Churchill ska besöka ett flygfält som ligger i närheten.

Läs hela inlägget här »

Eftersom Lasse Hallströms filmatisering (med Lena Olin och suprise, surprise Mikael Persbrandt i huvudrollerna) hade premiär här i dagarna passar det ju alldeles utmärkt att jag i alla fall läst klart boken. Nu återstår bara att se om filmen verkligen når upp till att eventuellt vara ”den bästa svenska thrillern efter Widerbergs Mannen på taket”.

***

Efter katastrofala konsekvenser lovade sig psykiatrikern Erik Maria Bark att aldrig mer hypnotisera patienter, det kunde bevisligen gå alldeles fel. Men när polisen Joona Linna ber honom att göra precis det på en svårt traumatiserad femtonåring som mist hela sin familj till en okänd knivgalning tillåter han sig att göra ett undantag. Det är ett undantag han svårt ska ångra allteftersom året drar sig närmare sitt slut. Läs hela inlägget här »

Astronomen och ufologen J. Allen Hynek formulerade 1972 tre olika nivåer av UFO-observationer. Observationen av ett UFO (som definitionsmässigt faktiskt inte behöver vara av utomjordiskt ursprung, det räcker ju med att det är ”oidentifierat”), observation och någon form av effekt på levande eller död materia från detta UFO och, till sist, observation av ”occupants” i eller utanför UFO:t. Läs hela inlägget här »

George du Maurier: Trilby (1895)

Varken författaren George du Maurier eller hans hjältinna Trilby torde vara namn som blir omedelbart igenkända i dagens samhälle (huvudbeklädnanden Trilby är givetvis en helt annan sak…). Men säger man däremot ”Svengali” är det sannolikt fler som lystrar och det är alltså i denna bok där den slemme hypnotisören uppträder för första gången.

Läs hela inlägget här »

Dr. Beatriz Vargas börjar jobba vid den psykiatriska klinik som styrs av Dr. Sanchez Blanch. Man arbetar med patienterna framförallt genom hypnos och Beatriz gör sig snart obekväm genom att vilja genomföra sessionerna på sitt sätt, vilket inte överensstämmer med hur man vanligen arbetar. Hon får en särskild kontakt med en liten flicka som befinner sig på kliniken för behandling av svår chock men under en nattlig vandring hör Beatriz någon tala med flickan under hypnos om att skära upp handlederna. Nästa dag har flickan tagit livet av sig just på detta sätt. Beatriz liv på kliniken med patienter och medarbetare blir konstigare och konstigare och hon börjar snart tvivla på vad som är verklighet och vad som är hallucinationer.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Kresley Cole, Demon From the Dark
Dean R. Koontz
, Dark Rivers of the Heart

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg