Skyscraper (2018)

Tja, det var inte utan att man kände sig aningens besläktad med Dwayne Johnson och Neve Campbell flammande eskapader denna osannolikt heta juli. De är äkta paret Will och Sarah Sawyer som träffades när läkaren Sarah lappade ihop FBI-agenten Will. Sedan den där dagen när de såg varandra djupt i ögonen och ljuv musik uppstod på akuten har tio år hunnit gå och på plats finns numera också barnen Georgia och Henry.

This Means War (2012)

Kanske har regissörproducenten med det vilseledande coola namnet McG gjort något efter den första Charlie’s Angels som skulle kunna motivera hans fortsatta existens inom filmbranschen. This Means War hör inte till den kategorin.

2002 års tio bästa filmer

En hel del uppmärksammade dödsfall inträffar det här året. Morden på Pim Fortuyn, Fadime Sahindal och Daniel Pearl resulterar i många tidningsrubriker. En som däremot knappast kan sägas ha dött i förtid är den brittiska drottningmodern som dör en naturlig död vid 101 års ålder.

I Moskva går det åt en hel massa folk, tyvärr oskyldig gisslan, när militären stormar en teater som ockuperats av tjetjenska terrorister.

En hederlig historia?

Det har blivit många biografifilmer, biopics, på sista tiden. Det kändes som att det kryllade av dem på Malmö filmdagar, så därför var det kanske inte så konstigt att de även letade sig in i filmspanarnas tema. Vad som däremot kanske var lite oväntat var att temat föreslogs av Henke, som enligt egen uppgift egentligen inte är särskilt förtjust i genren.

Det är däremot jag, så för min del handlade problemet snarare om att välja. Skulle man ta en traditionell från-ax-till-limpa-film som hyllar ett enskilt människoöde, typ Gandhi, The Aviator eller Pollock? En film som fokuserar mer på psykologi och att teckna en kulturhistoria, typ Monica Z eller The Young Victoria? Eller något som avviker ganska radikalt från den traditionella biopic-mallen (hej, Rush), typ Grizzly Man?

Yi dai zong shi (2013)

alt. titel: The Grandmaster

För att parafrasera The Grandmaster: ”man kan hitta goda filmer överallt”. Tyvärr är en av dem inte Wong Kar-wais senaste martial arts-spektakel The Grandmaster. Enligt filmen ska en riktigt mästare kunna befinna sig på tre medvetandenivåer samtidigt: jaget, världen och mänskligheten. Wong Kar-wai får förvisso med sig själv och sin värld men tappar mänskligheten. I alla fall mig och mina filmspanarkollegor.

2046 (2004)

En bit in i 2046 frågar jag mig om filmen är ett ovanligt dyrt skämt. Titeln gör naturligtvis att man tänker science fiction, i form av ett årtal, och inledningsvis pratas det om ett långt tåg som för människor till 2046 på jakt efter sina förlorade minnen. Man förstår också att filmens berättare som förste person är på väg från 2046, men till vad?

Se, jie (2007)

alt. titel: Lust, Caution

Fyra kinesiska kvinnor spelar mahjong. Tidpunkten är 1942 och platsen är det av Japan ockuperade Kina, Shanghai. Av kvinnornas samtal förstår man att deras män har höga positioner eller åtminstone är rejält förmögna, för det tycks defintivt inte vara några svårt krigsdrabbade människor som sitter runt bordet. Värdinnans man, Mr Yee, kommer in och en av de andra, Mrs. Mak, får plötsligt väldigt bråttom. Genom ögonkast förstår man att det är något på gång mellan Mrs. Mak och Mr. Yee. Kvinnan åker till ett café och ber att få låna telefonen. Ett till synes oskyldigt samtal gör att en grupp motståndsrörelseaktivister beväpnar sig. Mrs. Mak sätter sig igen och väntar nervöst.

Klipp.