Room (2010)

Filmatiseringar av böcker hamnar generellt i två olika kategorier. Antingen är boken redan välkänd, kanske till och med en klassiker, och då blir filmen sällan remarkabel. Välgjord – absolut. Respektabel – oftast. Men det är som om förlagans tidigare kändisskap lägger sig som en blöt filt över själva historieberättandet. Klart det finns undantag (det finns det alltid, exempelvis Jacksons LOTR, Kubricks The Shining eller Branaghs Henry V) men jag tänker på filmer som Baz Luhrmanns The Great Gatsby, On Chesil Beach eller någon av alla de Brontë-versioner som finns där ute.

Fortsätt läsa ”Room (2010)”

1989 års tio bästa filmer

I mars går tankfartyget Exxon Valdez på grund utanför Alaska och blöder minst 42 000 kubikmeter olja medan kaptenen sover ruset av sig i sin koj. En katastrof som å andra sidan resulterade i en ökad miljömedvetenhet.

Fortsätt läsa ”1989 års tio bästa filmer”

Musikalvecka: Love’s Labour’s Lost (2000)

alt. titel: Kärt besvär förgäves

Loves Labours LostTja, ingen ska beskylla Sir Kenneth Branagh för att vara rädd att testa nya (Shakespeare)saker. Efter att ha kört ett hyfsat traditionellt spår med Henry V och Much Ado… uppdaterades Hamlet från 1996 rent tidsmässigt men den elisabetanska dialogen och pjäsens imponerande längd behölls.

Fortsätt läsa ”Musikalvecka: Love’s Labour’s Lost (2000)”

ShakespeareSöndag: Henry V (1989)

Henry VDen unge kung Henry på den brittiska tronen måste bevisa både för sin egen nation och omvärlden att han inte längre är den bekymmerslöse och oansvarige prins Harry. Hans rådgivare har därmed inga större problem att övertyga honom om att det rätta sättet att göra det på är att bryta den sköra vapenvilan som rått mellan Storbritannien och Frankrike under dryga 20 år. Ska Henry visa sitt värde på den europeiska kontinentens slagfält eller kommer både han och hans armé att duka under inför den franska övermakten?

Fortsätt läsa ”ShakespeareSöndag: Henry V (1989)”

ALIMo: 1989

1989
Jag är ingen större fan av romcoms men detta år kommer en film av denna typ som inte bara är uthärdlig, utan riktigt rolig. Meg Ryan och Billy Crystal har en skön kemi sinsemellan i When Harry Met Sally och backas upp bra av bland andra Carrie Fischer. Jag gillar särskilt hur de har arbetat med Meg Ryans hår för att markera hur åren passerar. Fortsätt läsa ”ALIMo: 1989”