Solo: A Star Wars Story (2018)

För allas mentala välbefinnande kan det kanske vara på plats med en extra spoliervanring. Vill du vara helt blank inför din egen titt på Solo, ska du nog hoppa över den här texten. Men kom gärna tillbaka och dela med dig av dina åsikter efteråt.

***

Där Tobias Beckett och hans tjuv-gäng ser en ung och oerfaren imperiesoldat finns i själva verket en tränad brottsling. Han Solo är inget mindre än en intergalaktisk Oliver Twist som vuxit upp på skoningslösa gator och tvingats stjäla både det ena och det andra åt den skrupelfria Lady Proxima.

Blade Runner 2049 (2017)

Ytterligare ett kortare avbrott i demontemat men det är det sista, scout’s honour!

***

Witin cells, interlinked. Within cells, interlinked. Within cells, interlinked.

Detta är den bön eller snarare försäkran som replikanten K6-3.7 måste avlämna till sina mänskliga herrar vid LAPD efter varje avslutat uppdrag. Mantrat ska på något sätt visa att K fortfarande är trygg i sin replikanthet, inte börjar få dumma idéer.

1981 års tio bästa filmer

På temat ”fordon” kan vi det här året notera uppskjutningen av den första rymdfärjan Columbia och i Gåsefjärden går U137 på grund. Något som kan skicka ut användarna på en helt annan resa är crack, vars användande rapporteras för första gången i bland annat USA.

Star Wars: The Force Awakens (2015)

Varför inte sparka igång 2016 med förra årets mest efterlängtade film för många? Jämsides med Spectre, kanske. I backspegeln tycks de flesta vara betydligt nöjdare med rymdoperan. Glöm inte att scrolla riktigt långsamt för din alldeles egna inledningscrawl — feel the force!

***

1985 års tio bästa filmer

En månad går snabbt och tio år går ännu snabbare. Från toppåret 1995 har färden gått vidare till…kanske inte toppåret 1985. Jag kan i alla fall inte hitta samma uppsjö av starka filmer, vare sig som jag har sett eller som jag tycker att jag har missat.

IMDb’s förslag på titlar som Police Academy 2, Howling II, Porky’s 3 eller Fraternity Vacation lockar särskilt mycket. Andra filmer vet jag att jag har sett men minns inte tillräckligt av dem för att kunna säga vare sig bu eller bä när det kommer till listvärdighet, det gäller exempelvis storsnyftarna Out of Africa eller The Color Purple. En lista och några bubblare blev det i alla fall.

A Walk Among the Tombstones (2014)

Hade jag läst på lite innan finns det saker som manar till eftertanke när det gäller A Walk Among the Tombstones. Filmen bygger på en bok från ’92 (no worries there) och skulle redan tio år senare realiseras med Harrison Ford i huvudrollen. Av någon anledning blev det inte så och det finns alltså skäl att anta att hela produktionen befunnit sig i en (förhoppningsvis inte allt för djup) development hell-krets innan den nuvarande filmen blev till.

Ender’s Game (2013)

Frågan är om sydafrikanen Gavin Hood, som så många före honom (senast landsmannen Neill Bloomkamp?), ljutit Hollywwoddöden? Efter den hyllade Tsotsi står ytterligare tre filmer på CV:n. Rendition (välspelad och välmenande men hittade aldrig de rätta triggerpunkterna), X-Men Origins: Wolverine (Hugh Jackman i polisonger räcker långt, men inte hur långt som helst) och så nu senast Ender’s Game, baserad på Orson Scott Cards populära bok från 1985.

Mänskligheten lider fortfarande av sviterna från attacken av insektslika utomjordingar. För att säkerställa att man aldrig någonsin ska bli så tagen på sägen igen pågår ett intensivt arbete för att träna jordens unga förmågor i krigföringens ädla konst. De bästa och smartaste handplockas till den rymdbaserade stridsskolan och ingen är smartare än Ender Wiggin.

Ender’s Game (1985, rev ed 1991)

På fredag den 8 november har filmen som bygger på boken premiär med Asa Butterfield som Ender Wiggin och Harrison Ford som överste Graff. Ska man döma utifrån förlagan är det dags att bli lite pepp tycker jag!

***

Vid sex års ålder är Ender Wiggin van vid att bli ljugen för, särskilt av vuxna. När en doktor säger att det inte kommer att göra ett dugg ont, vet han att det kommer att göra mycket ont. Hans föräldrar gör sitt bästa för att älska alla sina tre barn lika mycket, men tre är en mer än de statligt reglerade två och Ender är den tredje. Samtidigt som de älskar honom är han en källa till olust.

Rätt mycket för en liten kille att bära på sina smala axlar med andra ord. Lägg därtill att hans jämnåriga antingen ignorerar eller hatar honom eftersom han är smartare än dem. Smartare än många vuxna, faktiskt. Ingen av hans klasskamrater kan emellertid skrämma Ender lika mycket som hans bror Peter. Peter, som alltid vill leka ”Astronauts and Buggers” och mer eller mindre hotar med att döda Ender en vacker dag.

Lake Placid (1999)

Ok, så att stöta på krokodiler i Burundi eller Australien (oh, just you wait…) är kanske inte så förvånande, låt vara att exemplaren ibland blir orimligt stora. Men i Maine?! Därför är det kanske inte så konstigt att när sheriffen Hank Keough får dra upp endast överkroppen av sin nyss levande dykare ur Black Lake, tror han att tanden man hittar inbäddad i vad som finns kvar av kroppen har fossilt ursprung.

Cowboys & Aliens (2011)

Cowboys & Aliens. Smaka på titeln. Gomla runt den i munnen för att låta alla nyanserna träda fram. Visst måste det vara ett skämt? Något annat än en komedi kan det väl ändå inte vara?! Framförallt inte med en regissör som Jon Favreau? Icke sa Nicke. Här är det balls to the walls action som gäller och den motsättningen mellan förväntan och resultat tror jag var en starkt bidragande orsak till att filmen försvann väldigt snabbt från repertoaren.

Historien om hur den forne stråtrövaren Jake Lonergan vaknar upp ute i öknen, utrustad med ett konstigt armband i metall runt handleden men inte så mycket mer (Jo, han har kläder på sig. You have a dirty mind, you…), är nämligen rätt underhållande.