Efter ytterligare en kommentarsdiskussion om Heat, den här gången hos Fiffi, var det helt enkelt dags att ta den här filmtjuren vid hornen.
***
Publicerad i Västerbottens Kuriren i februari 1996
Två av Hollywoods mest kända manliga skådespelare som har ett rykte om sig att dessutom vara seriösa är Al Pacino och Robert DeNiro. Egentligen är det konstigt att de aldrig tidigare spelat med i samma film (förutom Gudfadern II där de inte möttes i en enda scen) eftersom de med få undantag rört sig i samma genre — gangsterfilmer. Men Heat är alltså filmen som ändrat på detta faktum.
De sista dagarna i augusti 1968 var stolta dagar för borgmästaren Richard J. Daley, då hans Chicago skulle vara värd för det demokratiska partikonventet. Lyndon B Johnson hade meddelat att han inte skulle ställa upp som kandidat för ytterligare en presidentperiod, vilket innebar att det inte var något vanligt konvent som skulle äga rum – man skulle välja en ny presidentkandidat.
Ok, jag erkänner, jag var inte på mitt allra soligaste humär när jag såg 
Vad är det alla amerikaner skyndar hem till? Hela familjen bänkar sig framför TV:n i god tid för att avnjuta Amerikas populäraste frågesport — Tjugoett — presenterad av Geritol. Ikväll skall regerande mästaren Herbert Stempel än en gång försöka försvara sin titel. Men något står inte rätt till. Tittarsiffrorna stagnerar och både programmets producent och bolagets direktör inser att något måste göras för att folket skall återfå intresset för Tjugoett.
Rörliga bilder och tryckta ord 