You are currently browsing the tag archive for the ‘Halvporrigt’ tag.
The Human Centipede (First Sequence) (2009)
Det är svårt att tänka sig två karaktärer mer lämpade för deltagande i en skräckfilm än Lindsey och Jenny. Två amerikanska tjejer på den stora Europaresan (hur kommer det sig att det så ofta är amerikaner som råkar illa ut i Europa, jämfört med det omvända?). De är på väg till en häftig nattklubb mitt ute i ingenstans. Eller det är i alla fall var de befinner sig när hyrbilen får punka. Bägge beter sig som någon bett dem bygga ett rymdskepp av tablettaskar och glasspinnar vid tanken på att byta det punkterade däcket. Och täckning för mobilen för att ringa hyrbilsfirman finns naturligtvis inte.
Annonser
På förekommen anledning, då bokens hett emotsedda filmatisering har världspremiär idag.
***
alt. titel: Femtio nyanser av honom
Från psedonymen Snowqueen’s Icedragon lades det i slutet av 2000-talet ut ett antal texter under titeln Master of the Universe på nätet. Huvudpersonerna hette Edward Cullen och Bella Swan, men här var det inte mormon-ordentliga vänta-med-sex-tills-efter-giftemålet Stephanie Meyer som ville testa något nytt. För även om man skulle kunna tänka sig att Master of the Universe handlade om ett gift par ägnade de två sig definitivt åt sängkammaraktiviteter som allra bekvämast inte alls utförs i någon sängkammare utan i ett specialutrustat rum med krokar i taket och upphängningsanordningar på väggarna. Och då snackar vi inte konstinstallationer…
På förekommen anledning efter lördagens Bronson. Kopplingen mellan en nakenpugilistisk intern och en sexualiserad sci-fi-James Bond? Den som väntar på något gott…
***
I framtiden behövs ingen James Bond. Istället har vi universums främsta astronavigatör, Barbarella, som i sitt invärtes luddiga rymdskepp löser problem på order av jordens president. Hennes senaste uppdrag handlar om att hitta vetenskapsmannen Durand Durand.
I det karibiska semesterparadiset Club Elysium jobbar Anne som föreståndare. Det är bland annat hennes jobb att sköta de populära dykturerna och det skulle väl vara helt ok om det inte vore för obstinata turister som tror att de kan allt.
Under en vrakdykning är de en av dessa som trots tydliga förbud bestämmer sig för att han dykpartnerlös ska ta sig en titt inne i det rostiga vraket. Vad han inte räknat med är att båten redan är upptagen av hungriga små jäklar som inte har lust att dela med sig av sitt territorium.
alt. titel: Cemetery Man
Dellamorte dellamore är antingen genialisk eller fullkomligt obegriplig. Möjligen kan den vara både och. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro.
Francesco Dellamorte är kyrkogårdsvaktmästare men har vid sidan av sina dagliga plikter också ansvaret för att se till att de begravda stannar i sina gravar under natten. I den italienska staden Buffalora tenderar de nämligen att vakna upp igen (kyrkogårdens port är märkt med ordet ”RESVRRECTVRIS”) och då naturligtvis vara uppfyllda av längtan efter människokött varvid de endast kan läggas till vila igen genom våld mot huvudet (revolver eller spade, take you pick). Francesco har hjälp i sitt värv av Gnaghi som mest av allt ser ut som den gamle Ed Wood-favvisen, Thor Johanssen.
That’s what HE said!