The Phantom of the Opera (1962)

Långt under Londons operahus sitter en ensam varelse och spelar på sin orgel. Kan det vara denne maskförsedde främling som orsakat så mycket problem för den nuvarande uppsättningen? Noter är borta, trumskinn sönderskurna och på själva premiärkvällen försöker någon skrämma livet ur primadonnan i hennes egen loge. Hon kan bara beskriva gestalten som ”All over, black!”

Men hon är ju proffssångerska, så efter lite övertalning från producenten Harry Hunter (nej, inte Harry the Horny Hunter) äntrar hon scenen för att göra sitt jobb. Men efter de första tonerna i den första arian hörs ett ritschande ljud och ut från kulisserna svänger en hängd man!

I bid you fare thee well…

Jag ska inte ge mig på något storslaget säckknytande av en månad späckad med klassiska skräckhistorier, för det skulle jag behöva doktorsgrader i både litteratur- och filmvetenskap känns det som.

Men det man kan konstatera är att alla dessa historier fokuseras på Monstret, med vissa underkategorier i form av Vampyren och Varulven. Och att det skräckinjagande med detta Monster alltid är vad som inom den gotiska litteraturen uppenbarligen kallas ”abhuman”. Det vill säga mänsklighet som hela tiden är på väg att övergå i något annat. Det skrämmande och monstruösa ligger inte enbart i avvikelsen från det normala, utan i själva transformeringen, gestaltkränkningen och det gränsöverskridande.

Mary Shelley’s Frankenstein (1994)

Publicerad i Västerbottens Kuriren i januari 1995

Kenneth Branagh är mannen som levererar renodlad Shakespeare och som trots detta har blivit Hollywoods egen lilla guldkalv. Ingen är helt immun mot trender och i och med Frankenstein behandlar han den siste av skräckens tre stora: Monstret.

Il fantasma dell’opera (1998)

Filmen som kom att bryta 20-årscykeln för Fantomen på operan-filmerna signeras skräckmästaren Dario Argento. Inte ens tio år efter Robert Englunds insats blev detta filmen Argento kom att följa upp sin La sindrome di Stendhal med (icke att förväxlas med regissörens Opera som kom 1987).

The Island of Dr. Moreau (1996)

Tidigt i The Island of Dr. Moreau får man som svensk en liten extra bonus – på väggen i Moreaus hus hänger nämligen ett elegant diplom från Kongl. Carolinska medico-chirurgiska institutet och i en låda hittar den ofrivillige gästen Edward Douglas snart den karakteristiska medaljen.

The Wolfman (2010)

Lawrence Talbot har jobbat rätt bra på att ta sig så långt ifrån en uppväxt på mentalsjukhus, orsakad av moderns självmord, som det går. Efter en lång vistelse i USA är han nu tillbaka på Londonscenen där han gör bejublade Shakespeareframträdanden. Men direkt när hans brors fästmö, Gwen Conliffe, söker upp honom för att be om hjälp raseras den bräckliga fasaden.

Hollow Man (2000)

Briljante vetenskapsmannen Sebastian Caine jobbar med att göra djur osynliga. Det har han inte längre några problem med, hela labbet är fullt av dem. Kruxet är att vända processen och göra dem synliga igen. Och vilken uppdragsgivare är vansinnigt intresserad av osynlighetens gåta? Militären förstås, varför Sebastians labb är lokaliserat långt ned i underjorden och designmässigt går i en chict minimalistisk stil – en dröm i betong och rostfritt stål.

The Phantom of the Opera (1989)

Fantomfilmerna tycks arbeta i (nästan) 20-årscykler: första filmen 1925, andra 1943, tredje 1962 och så denna. Förvånansvärt regelbundet med tanke på att förlagan ändå inte varit så värst känd. Men det är kanske ingen djärv gissning att denna sena 80-talsrulle försökte rida på vågen av (1) musicalen som gjort succé tre år tidigare och (2) Elm Street-Robban som vid det här laget hade fyra Freddy-filmer under bältet och ytterligare två att se fram emot. Gissa vilken roll han spelar?

Mary Reilly (1996)

Publicerad i Västerbottens Kuriren i april 1996

Tre av de mest kända och klassiska skräckromanerna kom alla inom samma århundrade: Frankenstein, Dr Jekyll och Mr Hyde samt Dracula. Efter Coppolas och Branaghs mycket bokstavstrogna filmversioner av den sista och första har nu Stephen Frears bestämt sig för att ta itu med det mittersta verket, det som sysselsätter sig med människors godhet och ondska och omöjligheten för det ena att existera utan det andra.

The Island of Dr. Moreau (1977)

alt. titel: Förvandlingens ö

Tre män driver redlöst omkring på öppet hav, snart är de bara två. En ö dyker upp vid horisonten och med sina sista krafter lyckas de skeppsbrutna från Lady Vain ta sig i land. Men fast mark under fötterna är inte det samma som säkerhet ska det visa sig och ödjungeln innehåller farligheter man inte hade kunna föreställa sig.