Astounding Stories (1929-) #1

I det allra första numret av pulptidningen Astounding Stories (eller, som den först hette, Astounding Stories of Super-Science) lämnar redaktören Harry Bates en programförklaring: det enda som skiljer “the astounding” från “the commonplace” är tid. Sådant som på 1800-talet skulle ha varit science fiction – telegrafen, flygplan eller telefonen – var vid pass 1930 vardagsmat. Vad är det då som säger att “the astounding” anno 1930 inte någon dag också kommer att tillhöra det alldagliga?

Prester John (1910)

Efter att ha ”upptäckt” författaren John Buchan genom hans spionthriller The Thirty-Nine Steps var jag nyfiken på vad han hade mer att bjuda på. Och det visade sig inte vara bara caracalskit, det inte.

X2: Abraham Merritt (1919 och 1920)

I mitt famlande efter fantasygenrens tidiga stigfinnare snubblade jag över Abraham Merritt. En av sin tids bäst betalda journalister (25 000 $ per år var inte småpotatis 1919) skrev nämligen också fantasy med start i novellen ”Through the Dragon Glass” 1917.

King Solomon’s Mines (1885)

“The Most Amazing Book Ever Written!” Vissa skulle nog hävda att den enda bok som den äran kan tillfalla är Bibeln, men reklamkampanjen som omgav King Solomon’s Mines menade annorlunda.

Man slog alltså omgående på stora trumman när H. Rider Haggards bok skulle lanseras under mitten av 1880-talet och kanske var det motiverat. King Solomon’s Mines sägs vara den första brittiska äventyrsroman som utspelade sig i det exotiska Afrika där stora delar vid den här tidpunkten fortfarande var outforskade och ska dessutom vara det verk som startade vågen av så kallade Lost World-böcker.

The Vengeance of She (1968)

Det har gått ungefär 50 år sedan Leo Vincy/Kallikrates dömdes till evigt liv samtidigt som hans älskade Ayesha förgicks i lågorna. Nu har hans överstepräster emellertid övertygat honom om att Ayesha blivit pånyttfödd i den unga och blonda Carol.

Carol själv är mycket förvirrad. Hon stapplar hjälplöst omkring på europeiska vägar, luddigt medveten om att något ständigt driver henne söderut. Inget får stå i hennes väg; tafsande chaffisar får sitt straff och halvnaken tar hon sig ombord på affärsmannen Georges båt eftersom den tycks stäva åt rätt håll.

She (1965)

alt. titel: Dödsgrottan vid Kuma

Där ser man vad lite man vet. She har aldrig varit någon framträdande film för min del, varken inom Hammerproduktionen eller mer generellt. Jag var nog inte ens riktigt klar över att H. Rider Haggard hade skrivit en bok med den titeln. Och så visar det sig att det finns inte mindre än sju filmadaptioner av historien, varav fem är gjorda innan denna 60-talsversion. Jag säger som Piff (eller är det Puff?) på julafton: ”Well, what do you know…”