You are currently browsing the tag archive for the ‘H.G. Wells’ tag.

Undet the DomeI början av 1800-talet bodde det i London en Dr. Nathaniel Bagshaw Ward. Han noterade, liksom många andra, att London-luften inte bara var ohälsosam för människor utan också för växter och djur. Därför började han experimentera med glasbehållare som skulle hålla den dåliga luften ute, men snart hade det hela växt till något mer metafysiskt. Grejen med hans ”Wardian case” (samt efterföljande utveckling av terrarier och akvarier) var lockelsen i att innanför glasväggarna skapa en balans som gjorde det hela till en slags organisk evighetsmaskin.

Naturligtvis lyckades man aldrig få till ett sådant självgående kretslopp. Inte heller blir det något kretslopp att tala om i den lilla staden Chester’s Mill när en kupol plötsligt innesluter staden en lördagsförmiddag i oktober. Det är som om en ostkupa plötsligt lagts runt samhället – ingen av de som är innanför det märkliga energifältet kommer ut och ingen av de som av olika anledningar lämnade staden tidigare kommer tillbaka in.

Läs hela inlägget här »

The Food of the GodsDet stora problemet var inte att kycklingarna började dra iväg och bli ganska rangliga krakar. Det stora problemet var inte ens att de, när de växte i storlek, också blev avsevärt tuffare och kunde hackas rätt rejält. Nej, det stora problemet var att utvecklingen inte kunde begränsas till kycklingarna.

Som vetenskapligt experiment betraktat lämnade Bensington och Redwoods aktiviteter på den lilla farmen i det idylliska Kent en hel del övrigt att önska. Paret Skinner som man anställt för att hålla koll på det hela skötte väl mätning och vägning av kycklingarna någorlunda (till dess att de började bli så aggressiva att man helst inte vill gå i närheten av dem) men var inte så noggranna med testmaterialet, Herakleophorbia IV, som man kanske skulle kunna önska.

Läs hela inlägget här »

The Time Machine 2002Om jag genom en tidsresa kunde rädda en älskad person från att dö skulle jag med största sannolikhet göra det. Kruxet är bara att jag till skillnad från uppfinnaren Alex Hartdegen inte har möjlighet att själv konstruera en tidsmaskin i vilken jag skulle kunna göra dessa resor.

Men Alex har både möjlighet och motiv – han ska rädda sin fästmö Emma från att bli skjuten den där ödesdigra vinterdagen 1899. Fast precis när han trodde att allt skulle fixa sig visar det sig att Emmas död är oundviklig och full av förtvivlan bestämmer sig Alex för att se om framtiden kan lätta upp hopplösheten.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Tidsmaskinen

The Time Machine 1960Uppfinnaren George Wells tycker att det tjugonde århundradet börjar illvarslande med krig i Sydafrika och allt mer högljudda krav på att uppfinnare och vetenskapsmän ska ställa sig i våldets tjänst. Han är övertygad om att det stundar mer civiliserade tider i framtiden. Trots vännen David Filbys varningar om att tidresor, om de skulle vara verkliga, ”tempts the laws of providence” hoppar George in i sin hembyggda tidsmaskin (designinfluenser: tomtens släde och victoriansk esteticism) för att personligen ta reda hur det ligger till.

Läs hela inlägget här »

The Time MachineVilket är det viktigaste kännetecknet för en tvättäkta vetenskapsman? Klassisk professorsförvirring, briljans eller en släng av gudskomplex? Nej, självklart handlar det om att man måste vara beredd att testa sina uppfinningar på sig själv, hur dumdristigt det än kan synas för utomstående!

H.G. Wells namnlöse tidsresenär är som ni kanske redan räknat ut en riktig vetenskapsman. Vad är det för poäng med att bygga en tidsmaskin med rattar och spakar om man inte får köra runt med den lite? Bort försvinner det bekväma laboratoriet beläget i Richmond och framåt går färden. Hushållerskan förvandlas till Usain Bolt och den långsammaste snigel synes svischa förbi som självaste Michael Schumacher.

Läs hela inlägget här »

Strax innan jul 2011 körde jag ett korttema utifrån H.G. Wells och hans War of the Worlds. Nu är det dags för en annan förlaga, inklusive adaptioner, som också sysselsätter sig med utomjordisk invasion. Den är bara mer intern den här gången. Fyra måndagar framöver följer vi John W. Campbell och hans varelse från Who Goes There? (ursprungligen publicerad i magasinet Astounding Science-Fiction).

***

Who Goes ThereEn vetenskaplig expedition befinner sig i Antarktis hårda klimat. Med i teamet finns inte bara mekaniker, fysiker och meteorologer, utan också både biolog och läkare. Men dessa två herrar hade sannolikt inte förväntat sig att få händerna riktigt så fulla som de nu får med expeditionens senaste fynd.

Läs hela inlägget här »

”Today we celebrate our Independence Day!” Skulle kunna ha varit en film om det amerikanska inbördeskriget, men det är det naturligtvis inte. Den här gången slåss inte en nation mot en annan för frihet, istället går hela mänskligheten samman (under ledning av USA förstås) för att undvika total utrotning, alternativt förnedrande slaveri (om man inte är en vindflöjel av Kent Brockman-mått — ”And I, for one, welcome our new insect overlords”).

Det är nästan så man misstänker att mein herr Emmerich i all hemlighet planerar att så småningom ställa upp som förste utländske kandidat i amerikanska presidentvalet och Independence Day ska vara filmen som ser till att invändningarna inte blir allt för stora. Som vanligt använder han den nästintill bisarrt stora penseln och det är ingen större risk för att man ska missa vad det är som pågår. Kvinnor, barn och gamla får vackert vänta med tårar i ögonen medan Männen (inte minst i form av Militären) i luften och rymden räddar planeten.

Läs hela inlägget här »

Spielbergs version av det kosmiska kriget fick inte bara sin sedvanliga konkurrens från en Asylum-produktion som försökte rida på den stora filmens popularitetsvåg, utan också från det kanske mer okända Pendragon Pictures.

Men till skillnad från Asylums produktioner är Pendragons The War of the Worlds inget hastverk, något man slängt ihop på en tre-fyra månader för att kunna göra en hyfsad vinst. Nej, här har man lagt sig vinn om både kostymer, miljöer och brittisk engelska. Tyvärr gör det ingen som helst skillnad, Pendragon-versionen är lika usel som någonsin Asylum-filmer kan vara och tyvärr dessutom helt renons på det förra bolagets ibland ofrivilligt humoristiska poänger.

Läs hela inlägget här »

Alt.titel: Världarnas krig

Efter inte mindre än två lättsamma BOATS på raken (Catch Me If You Can och The Terminal) tyckte Steven Spielberg tydligen att det återigen var dags att lösgöra sig från vardagen. Valet föll på terroristhot i H.G. Wells-version i form av ytterligare en nyinspelning av The War of the Worlds (faktiskt den tredje som kom samma år).

Läs hela inlägget här »

Alt. titel: Världarnas krig

Som så många andra av femtiotalets skräckfilmer börjar The War of the Worlds i den trygga lilla småstaden, här i Kalifornien. Över kyrkan och biografen far en kväll en meteorit och alla är genast på fötter för att se vad det kan vara för något. Någon kommer på att tre campare i närheten nog är ”scientists” och därför säkert skulle kunna vara bra att ha i ett läge som detta (när är de inte bra att ha till hands?).

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Gone Baby Gone
Karin Alfredsson, Sista färjan från Ystad
David Baldacci, The Last Mile

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg