You are currently browsing the tag archive for the ‘Great Expectations’ tag.

Jag hade ingen som helst aning om att det var en ny Spider-Man-film (en till?!) på gång innan en lätt apart post credit-scen dök upp under eftertexterna i Venom. Men av någon anledning tyckte jag att den lilla snutten var både snyggt tecknad och underhållande. Därmed var en titt på Into the Spider-Verse given när tillfälle gavs.

Läs hela inlägget här »

FilmspanarnaEfter titten på Edge of Tomorrow var nästa filmspanartema givet: Män som springer. Själv visste jag med en gång vad jag skulle passa på att skriva om och det var inte Tompas olika armpumpande löpstilar, hur fascinerande de än må vara.

Hemma stod nämligen i billighetsboxen ”Brittiska filmpärlor” och väntade. Jag hade i ett Dickens-il tagit mig an David Leans 40-talsklassiker Great Expectations och Oliver Twist. Vad som nu återstod var Tony Richardsons The Loneliness of the Long Distance Runner från 1962.

The Loneliness Läs hela inlägget här »

Oliver TwistEn kvinna i nöd lyckas precis ta sig till det lokala fattighuset undan stormen innan hon föder en son. Lille Oliver Twist växer upp i samma fattighus eftersom hans mor avled kort efter födseln men när han vid nio års ålder har mage att be om mer av den noggrant utportionerade vällingen är det slut med välgörenheten. Socknen betalar begravningsentreprenören Mr. Sowerberry för att ta sig an unge Oliver som lärling men det skär sig mellan pojken och Mr. Sowerberrys late assistent när det visar sig att Oliver fungerar bra i begravningsbranschen.

Läs hela inlägget här »

Oliver TwistKyrkorådet i den lilla staden har det inte lätt. Fattigbefolkning äter dem inte bara ur huset, de är också grymt otacksamma och uppskattar inte alls det som kyrkan försöker göra för dem. Och värst av dem alla är Oliver Twist. En av rådets försäkringar om att den gossen kommer att dingla i galgen förr eller senare är inte till mycket tröst eftersom det just nu är de som ta hand om eländet.

Han har mage att be om mat utöver de tilldelade portionerna (måttade i akt och mening att hålla de föräldralösa lugna och stillsamma. Kött ger dem bara onödig energi) och protestera när han ska bli lärling åt en skorstensfejare. Att sotaren redan lyckats göra av med minst två lärlingar på grund av en aningens för hårdhänt behandling hör inte till saken.

Läs hela inlägget här »

Gravity

För ett par veckor sedan var det mycket diskusson om den här A-märkningen som utgår från Bechdel-testet. Gravity kan tjäna som ett alldeles utmärkt exempel på varför en sådan märkning inte blir så lyckad när den appliceras på enskilda filmer.

Gravity kan faktiskt också tjäna som exempel på det skumma i SF:s smultronställemärkning. Filmen är inte överstruken med en rosa penna, vilket alltså kan tolkas som att den inte är en film som ”stannar kvar länge”, inte är en film som SF ”själva gillar och vill rekommendera till alla filmälskare”. Frånvaron av märkning kan eventuellt tolkas som att Gravity inte är ”utmärkt film, helt enkelt”. Jag kan ha fel, men det verkar som om större delen av västvärldens filmuniversa inte håller med…

Läs hela inlägget här »

Hard TimesMest känd som enbart Hard Times, bör det här vara Dickens magnum opus när det kommer till beskrivningar av sociala orättvisor. Historien om Mr. Bounderby, Louisa Gradgrind och Stephen Blackpool är för ovanlighetens skull inte placerad i London eller dess närhet, utan äger istället rum i den fiktiva industristaden Coketown (typ Koksköping).

I Coketown ligger röken från industrierna tät och ger hela staden en atmosfär av sotig och ständig natt. De som arbetar för att producera röken skulle säkert hellre ha befunnit sig någon annanstans, men de som tjänar på den menar att röken är stadens livsblod, att den rent av är hälsosam. De som tjänar på arbetarnas svett tycker dessutom att det klagas för mycket i leden, arbetet i Coketown är inte bara det mest tillfredsställande som finns, det är också det mest välbetalda. Arbetare är helt enkelt otacksamma typer som ständigt förväntar sig att bli gödda på sköldpaddssoppa, serverad med guldsked.

Läs hela inlägget här »

Mot slutet av året kommer en ny filmatisering av Great Expectations, regisserad Mike Newell och med screenplay av ingen mindre än David Nicholls. Detta är dock inte första gången coming of age-historierna om ynglingarna Pip och Harry Potter korsar varandras väg i en och samma person (Newell regisserade ju som bekant också Goblet of Fire). Redan 1998 kom en av många versioner av Dickens kanske mest kända romaner, men då handlagd av mexikanen Alfonso Cuarón (likaledes ansvarig för vad många anser vara den bästa av HP-filmatiseringarna, The Prisoner of Azkaban). Läs hela inlägget här »

Återigen på förekommen anledning från Filmmedia.se, om lyckade adaptioner av böcker till film, även om boken-filmen där var Great Expectations.

Det är nog tur att denna klassiska Dickensroman kommit att bli mer känd under namnet på dess protagonist än originaltiteln, vilken inte känns särskilt läsarvänlig: The Personal History, Adventures, Experience and Observation of David Copperfield the Younger of Blunderstone Rookery (which he never meant to publish on any account). Men, som alla långrandiga titlar, är den tydlig: läsaren får bekanta sig med David Copperfield (och då åsyftas inte illusionisten med samma namn) från det att han, till sin fasters besvikelse (hon ville ha en brorsdotter), föds till dess att han lägger ned pennan vid pass livets middagshöjd. Under denna tidsrymd hinner han förlora sin mor, utbilda sig, besöka fängelser, nästan svälta ihjäl, tappa tron på tidigare beundrade vänner, gifta sig och bli en uppburen författare och journalist.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Gone Baby Gone
Karin Alfredsson, Pojken på våning 54
David Baldacci, The Innocent
Schibbye & Persson, 438 dagar

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg