You are currently browsing the tag archive for the ‘Glory Box’ tag.

Sara på Glory Box listade sex fiktiva kärlekar och skickade samtidigt utmaningen vidare ut i bloggosfären. Jag hade faktiskt väldiga problem med att komma på sex kärlekar och listan är därför något kaosartad rent mediemässigt. Av någon anledning tycks jag ha svårt att fastna i det där förälskeleläget, oavsett om det gäller fiktiva eller reella personer. Men en lista blev det hur som haver.

#1 Josh Macahan (How the West was Won aka Familjen Macahan)

Första TV-serien som jag kan påminna mig att jag följde. Ok, denna listetta är den största skämskuddevarningen och det är i sin tur antagligen också anledningen till att jag minns honom bäst, för så jäkla kär kan jag inte påminna mig att jag var. Men medan alla andra fastnade för storebror Bruce Boxleitner som var lite så där lagom snäll-farlig eller farbror James Arness, vars ansikte var lika läderartat som hans ständiga outfit, satt jag där med…William Kirby Cullen. Lillebror Josh. Jag kan inte ens riktigt förklara varför, det var länge sedan, moving on. Jag kunde i alla fall förena mig med resten av mina kompisar i fnissattacker över namnet Fionulla Flanagan, alltid något.

#2 Danny Amatullo (Fame)

Faktiskt den andra TV-serien som jag minns att jag följde (lättpåverkad? Who, me?). Återigen har jag en känsla av att jag stack ut lite, vill minnas att de flesta andra körde hårt på Leroy (svart, arg och vig; vad mer kan man begära?). Men jag har alltid (och är fortfarande) svag för roliga killar, so there you have it. Särskilt snygg har jag nämligen aldrig tyckt att Carlo Impetaro varit.

#3 Udo Brinkmann (Die Schwartzwald Klinik aka Kliniken)

Ni som inte är födda på 70-talet kanske inte riktigt förstår hur magert TV-utbudet var på den tiden (familjen skaffade heller aldrig satellit eller video så länge jag bodde hemma). Det här torde ge en fingervisning. Jag skulle väl misstänka att det var min mamma som började titta men jag blev under en period rätt hooked på de äventyr (med ibland minimal sjukvårdsanknytning) som utspelade sig i det idylliska Tyskland. När det gäller Sascha Hehn som Dr. Udo Brinkmann är det dock på gränsen för vad utmaningen omfattar för vad jag kan påminna mig var det egentligen främst de blonda lockarna och den bestämda hakan som attraherade mig, inte så mycket den sviniga personligheten (se #2).

#4 Johnny Castle (Dirty Dancing)

Ujuj, vem hade inte velat vara i timida Babys kläder när denne dansande adonis äntrade scenen? Jag såg den på bio och vad jag kan påminna mig är kärleksscenen mellan Patrick Swayze och Jennifer Grey första gången det blev ett sådant där riktigt förälskelsemagpirr av en film. ”Nobody puts Baby in a corner”? Amen, var lite schyssta nu, ingen hade kunnat fixa den repliken…

#5 Iceman (Top Gun)

Den här såg jag på video ett par år efter premiären och därför fanns det ju två män som tävlade om förstaplatsen. Tompa var ju så snygg, så snygg i Rain Man men jag hade hunnit se både Willow och möjligen också både Top Secret och Real Genious så i det läget fanns bara Val. Dessutom var han mycket coolare än hestiga Maverick, det hörs ju på namnet.

#6 Daredevil

Det var aldrig särskilt mycket serietidningar hemma och hur välmenande (för att inte tala om vänster) Bamse än var hade jag svårt att finna någon särskilt attraktion bland björnar, kaniner eller sköldpaddor (nä, inte ens bad guy-vargar). Betänk då påverkan av att direkt få en bunt tidningar i händerna som beskriver en på ett sätt svag (funktionsnedsatt i alla fall) hjälte som görs ännu svagare, på gränsen till totalt sammanbrott, av sin fiende. Mötet med Marvel och tidningarna som berättar ”Daredevil: Born Again” gör att Daredevil alltid har en särskild plats i mitt hjärta, till och med efter att Ben Affleck gjorde sitt bästa för att utplåna den.

Trash is King! kastade på mig en utmaningsstafettpinne som jag naturligtvis inte kan hålla fingrarna ifrån. Fast jag förstår inte riktigt varför den heter ”Äckelhundens utmaning” eller varför hunden på bilden skulle vara särskilt äcklig? Har den kanske rullat sig i bajs fastän det inte syns? Men jag är ett viljelöst instrument i bloggutmaningarnas värld och gör som jag blir tillsagd.

3 TV-program jag kollar på (helt oavsett vad som rullar på tablån för närvarade):

Scrubs

Top Chef

CSI: Las Vegas

3 saker jag gjort idag (tag i beaktande att klockan är jättetidigt på morgonen):

Gosat med myshunden (en sängvarm hund är inte det minsta äcklig)

Gjort te

Druckit te

3 saker jag längtar efter:

Upphörandet av mitt gräsänkestånd

Julölsprovning

Julledigt

3 saker på min önskelista:

Film

Ännu mer film

Tid att se film

3 saker att hata (hate is an ugly word, but what the F):

Krånglande datorer

Krånglande statistik

En kjelsjuk hund som försöker att lägga sig i knäet ovanpå datorn (ok, det hatar jag kanske inte så mycket som jag tycker att det är lite jobbigt)

3 måsten för en hårdrockare (här blir det vilda gissningar eftersom jag inte har personlig erfarenhet. Dock lever jag med en, vilket kanske influerar mina gissningar en liten smula):

Venom

Motörhead

Lemmy

Och pinnen går vidare till:

Fiffis filmtajm

Filmitch’s blogg

Glory Box

You can all thank me later 😀

Vi var tre bloggare som förenades i gemensam kärlek för high school-filmen Heathers. Men tre kärleksförklaringar på raken är kanske inte så spännande, därför gjorde vi ytterligare två djupdykningar i den gode herr Slaters karriär: Pump Up the Volume och True Romance. Filmer att värma sig vid när Alone In the Dark blåser snålt kring knuten.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Blame

OBS! Gigantisk spoiler. Jag berättar det mesta, helt enkelt. Och rätt långrandigt dessutom…

Snälla bloggaren Blue Rose Case förärade mig en spansk TV-skräckis. Filmen La Culpa tycks ingå i en serie som gå under benämningen ”Películas para no dormir” (ung. ”Filmer som håller dig vaken”), vilket ju låter ganska lovande. Även den inledande lilla animationen med en blodig hand som famlar/leker med ett ensamt öga, vilken tjänar som introduktion till själva serien, inger ett visst mått av nyfikenhet.

Läs hela inlägget här »

Jag fick en fantastiskt trevligt Cherry on Top Award (som tycks ha tagit ställning i Cupcakes-kriget) från Sara på Glory Box och är vederbörligen smickrad. Som så ofta med den här typen av utmärkelser är det en serie steg som ska genomgås.

1. Tacka den du har mottagit prisen från

Ett stort och mycket ödmjukt tack! Inte nog med att du skriver bra texter om böcker, du skriver böcker. Those who can do, those who can’t review. And those who can multitask go beyond all that…

2. Berätta vilka 3 författare du räknar bland dina favoriter, och nämn en favoritbok per författare

En? EN?! Nä, här får det bli bokserier istället:
Stephen King: The Dark Tower (räknar in alla Kings böcker som tangerar Rolands universum här)
Maj Sjövall och Per Wahlöö: Roman om ett brott
Lucy Maud Montgomery: Anne of Green Gables

3. Skicka awarden vidare till 5 mottagare som du tycker förtjänar den

Uj, svårt. Jag läser inte ens i närheten så många bokbloggar som jag läser filmbloggar. Jag nöjer mig helt enkelt med de som jag besöker mer eller mindre regelbundet (jag gör det ju för att de är bra) och som såvitt jag kan se ännu inte redan fått priset.

ceciliaw.se

The Book Pond

Arboga stadsbibliotek

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Robert Harris, An Officer and a Spy
Patricia Highsmith
, The Price of Salt
Tony Burgess
, Pontypool Changes Everything

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg