You are currently browsing the tag archive for the ‘Gene Kelly’ tag.

alt. titel: Wedding Bells

Det pågår en hel del stenkastning mot den moderna filmindustrin – filmerna är utslätade, uppföljarna oräkneliga och historierna så lövtunna att man ibland kan misstänka att deras tillblivelse handlar om helt andra saker än artistisk kreativitet. Men som vanligt räcker det med en smula rotande för att inse att inget av detta är nya fenomen.

Läs hela inlägget här »

Well, hello, Dolly/It’s so nice to have you back where you belong

Men var hör då Mrs. Dolly Levi hemma? Tja, i början är det åtminstone helt klart att den pigga änkan hör hemma i New York där hon känner halva staden och erbjuder sina tjänster till hela världen. Främst är hon proffs-matchmaker men står till tjänst med i princip vad som helst folk kan behöva hjälp med (”If you want your ego bolstered, muscles toned, or chair upholstered/Just leave everything to me”).

Läs hela inlägget här »

Demoiselles De Rochefort

alt. titel: Flickorna i Rochefort, The Young Girls of Rochefort

Välkommen till Rochefort, belägen på franska Atlantkusten! Staden där både kvinnor och män dansar samtidigt som de drömmer om kärlek. För en kort festivalhelg (Fête de la mer) anländer showmännen och entreprenörerna Étienne och Bill till staden på fredag förmiddag och när de lämnar den på måndagen ska livet för alltid ha förändrats för några av stadens drömmare.

Läs hela inlägget här »

Are you with itDen unge och lovande matematikern Milton Haskins lever som han lär på försäkringsbolaget Nutmeg och har med räknestickan i högsta hugg lagt upp livet i enlighet de regler som vetenskapen dikterar. Om tre år bör man kunna förvänta sig en befordran och därefter är det giftermål, hus med ett vitt trästaket omfattande exakt 264 pinnar, en jycke och en son vid namn Horace. Fästmön Vivian Reilly, tillika sekreterare vid Nutmeg, har bara att gilla läget. Och det gör hon ju, kär som hon är.

Läs hela inlägget här »

Hear ye, hear ye! För tredje året i rad drar jag och filmspanarkollegan Filmitch imorgon igång ett av filmbloggårets ivrigt efterlängtade höjdpunkter: musikalveckan. Under en veckas tid bjuder vi på både högt och lågt inom sång- och dansgenren. Som vanligt startar vi upp med ett gemensamt projekt för att sedan hitta egna stigar i den vindlande skogen. I år kan vi emellertid dessutom servera en utmaning som har sitt upphov i en av förra årets diskussioner. Surfa in hos Filmitch och se om du kan lista ut vad det är torsdagens inlägg kommer att handla om.

Annars kan vi kanske locka med kopojkar, Bing Crosby, Berlin, Skottland, Shakespeare och Gene Kelly. Du hänger väl med?

Anything Goes pic

Take me out to the ball game”Buy me some peanuts and Cracker Jacks/I don’t care if I never come back”

När filmspanarna hade sitt sporttema hamnade en baseballmusikal av alla filmer på en topplistas näst första plats (för oss som känner listmakaren Fiffi var det naturligtvis ingen större överraskning att se listan toppas av Rocky Balboa). En sjungande baseballfilm som får omdömet ”u-n-d-e-r-b-a-r” passar naturligtvis som hand i handske även i detta minitema.

Läs hela inlägget här »

Dags att avsluta musikaltemat och jag gör det som jag inledde det hela — med en gammal goding. Har den lyckats motstå tidens tand lika bra som Easter Parade? Jag vill också passa på att tacka Filmitch för ett synnerligen trevligt initiativ, det har varit lika spännande att ta del av hans val som det var att se mina egna.

***

Swing TimeEn notorisk gambler som inte bara missar sitt eget stundande bröllop, utan som dessutom (när han väl lyckats övertala den försmådda brudens far att fortsätta förlovningen) är otrogen. Visst låter det som upplagt för en musikal?! Kanske en modern sådan, typ Rent (eller varför inte LeaseEveryone Has AIDS?) men här snackar vi glittrande och svartvitt 30-tal och därmed blir den på ytan deprimerande och tragiska historien något mer lättsam. Sensmoralen är att inga problem (inte ens kärleksproblem) är för stora för att inte kunna lösas med sång, dans och att rätt personer säger att de älskar varandra.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Gone Baby Gone
Karin Alfredsson, Pojken på våning 54
David Baldacci, The Innocent
Schibbye & Persson, 438 dagar

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg