alt. titel: The Wax Mask, Gaston Leroux’s The Wax Mask
Tack vare sin amatördetektiv Joseph Rouletabille rankas författaren Gaston Leroux i klass med Arthur Conan Doyle och Edgar Allan Poe när det kommer till detektivgenren. Och ändå är det inte de sju mysterieromanerna där Rouletabille spelar huvudrollen som gjort störst avtryck i populärkulturen utanför Frankrikes gränser.
Långt under Londons operahus sitter en ensam varelse och spelar på sin orgel. Kan det vara denne maskförsedde främling som orsakat så mycket problem för den nuvarande uppsättningen? Noter är borta, trumskinn sönderskurna och på själva premiärkvällen försöker någon skrämma livet ur primadonnan i hennes egen loge. Hon kan bara beskriva gestalten som ”All over, black!”
Men hon är ju proffssångerska, så efter lite övertalning från producenten Harry Hunter (nej, inte Harry the Horny Hunter) äntrar hon scenen för att göra sitt jobb. Men efter de första tonerna i den första arian hörs ett ritschande ljud och ut från kulisserna svänger en hängd man!
Långt under Londons operahus sitter en ensam varelse och spelar på sin orgel. Kan det vara denne maskförsedde främling som orsakat så mycket problem för den nuvarande uppsättningen? Noter är borta, trumskinn sönderskurna och på själva premiärkvällen försöker någon skrämma livet ur primadonnan i hennes egen loge. Hon kan bara beskriva gestalten som ”All over, black!”
alt. titel: Fantomen på stora operan
Stumfilmen som återberättade Gaston Leroux rysliga berättelse blev en lysande succé för Universal Studios, så lysande att man 1930 släppte en ”ny” version med tal och pålagt ljud istället för textskyltar. Därför är det kanske inte så konstigt att man dessutom ett flertal gånger efter detta utannonserade en nyinspelning med flera olika skådisar på förslag. Först 1943 var det dock dags, då med den unga sångfågeln Susanna Foster som Christine och Claude Rains som det olyckliga operaspöket.
alt. titel: Fantomen på stora operan
Parisoperans stora diva, Mademoiselle Carlotta, har blivit oväntat sjuk och in på scenen träder ersättaren Christine Daaé. Hon slår alla med häpnad över sitt fantastiska framträdande, inte minst fästmannen Vicomte Raoul de Chagny (vars mustaschspetsar han sannolikt trimmar med en pennvässare varje morgon). Men när han föreslår att de ska gifta sig (han hade kanske hoppats på att Christine skulle tacka ja på stubben, rusig av framgång som hon är) meddelar Christine istället att de inte längre kan ses.
Vicomte Raoul de Chagny lider alla helvetets kval. Här har han kärat ned sig i Parisoperans nya stjärnskott Christine Daaé och så hör han hur den lilla operahoppan pratar med en annan man i sin loge! När han konfronterar henne vill hon få honom att tro att den är en ande, en musikens ängel, som hon i sann Faust-anda lovat sig till i utbyte mot att han lär henne sjunga som en gudinna.
Rörliga bilder och tryckta ord 