You are currently browsing the tag archive for the ‘Freddy Krueger’ tag.

alt. titel: Scary Video, Shriek If You Know What I Did Last Friday the 13th

Ungdomarna vid Bulimia Falls High School lever farligt. En förklädd mördare härjar bland dem och skolans vaktmästare tvingas sopa undan högvis med lik från korridorerna för att kidsen ska kunna ta sig till lektionerna. Eventuellt kan skolans nagelsalong, som utrustar tjejerna med rakbladsvassa naglar av Freddy Kreuger-längd, också ha något att göra med saken. Och så förstås den rödhårige lillkillen som rusar runt med en gigantisk häcksax och skriker ”Wanna play?”

Preppykillen Dawson Deery är ny på skolan men införlivas snart i gänget som består av snyggkorkade Slab O’Beef, skönhetsdrottningen Barbara Primesuspect, tuffa Martina Martinez samt losernörden Boner. Tillsammans försöker de lista ut vem mördaren kan vara eftersom de alla tycks stå på hens killer-lista. Hur vet de det? Jomen, självklart kommunicerar mördaren med sina offer genom olycksbådande lappar som påpekar att hen minsann vet vad ungdomarna gjorde förra sommaren. Eller förra lektionen. Eller förra Hanukkah.

På skolans område driver också TV-reporten Hagitha Utslay runt, på jakt efter ett scoop. Hon passar bland annat på att pumpa säkerhetsvakten Doughy Primesuspect (brorsa till Babara) på information eftersom mördaren stal sin killer-kostym från en av butikerna i gallerian där han jobbar.

Yup, det är parodifilms-galore som står på dagordningen om ni nu inte redan gissat det av titeln. Vilken också avslöjar att inspirationen framförallt är hämtad från 90-tals-neoslashers som Scream och I Know What You Did Last Summer. Plus att filmen passar på att driva lite i största allmänhet med ungdomsserier i form av ”Dawson Deery” som i polisintervjuer efter ett av de många morden får berätta hur det var att arbeta med Kevin Williamson och dessutom har företräde i cafeterian eftersom han är ”network”.

Alltså, jag vet verkligen inte… Det känns som om jag har tappat alla referensramar när det gäller parodier. Jag har ingen möjlighet att avgöra om Shriek… är bättre eller sämre än någon av produkterna från Not Another-serien eller Scary Movie:sarna. Med tanke på att Shriek… kom samma år som den första Scary Movie, men till skillnad från den är en direct-to-video, får man kanske kalla den för en parodiernas (ännu) mindre lyckade småsyskon?

Jag har i och för sig sett sämre i mina dagar, både filmer generellt och så kallade komedier, men jag kan heller inte påstå att jag skrattade särskilt mycket under den här titten (”särskilt mycket” ska i sammanhanget läsas som ”inte alls”).

Men teamet bakom Shirek… synes mig som sagt inte vara fullkomligt inkompetenta amatörer. Regissören John Blanchard har främst jobbat inom TV (minns ni 90-talsserien The Kids in the Hall?) och på skådissidan har vi den sedvanliga uppsättningen av måttligt framgångsrika TV-skådisar och C-kändisar. Buffy the Vampire Slayer har fått bidra med både Julie Benz och Danny Strong medan Simon Rex (också ”känd” som rapparen Dirt Nasty) följde upp sin debutroll i Shriek… med bland annat tre Scary Movie:sar (no. 3-5). En par pinnhål upp i hierarkin hittar vi Tiffani-Amber Thiessen, Coolio och Tom Arnold.

Det Shriek… har att komma med är en viss förmåga att ösa på med gags som utspelas i bakgrunden av själva händelseförloppet samt en hög medvetenhet om sina försök att kapa åt sig åtminstone en liten skiva från parodi-kakan. Filmens mest lyckade skämt är dragningen av parodigenrens förutsättningar på samma sätt som Jamie Kennedy gör för slashers i Scream. Men låt mig vara tydlig: det är innehåll på en nivå som med knapp nöd motiverar filmens blotta existens.

För den som känner svårartad Elm Street-abstinens finns det lyckligtvis nog en rejält matig dokumentär att sätta klorna i efter att filmerna tagit slut. Never Sleep Again tar upp alla förekommande Elm Street-filmer utom remaken, klockar in på modiga 240 minuter men känns trots det kortare än många andra sömnpiller som jag tagit mig igenom.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Terror på Elm Street, Mardrömmen på Elm Street

Tja behöver jag ens dra premisserna? Drömmar, förföljelse, knivhandske, ful gubbe och högvis med döda tonåringar. You get the picture.

Läs hela inlägget här »

Egentligen borde jag väl ha klämt alla Friday the 13th-filmerna också innan jag tog mig an Freddy vs. Jason men det får vara någon måtta på hängivenheten till filmprojekt. Jag vet på ett ungefär vad Jason går ut på och det jag inte hänger med på i referensväg saknar jag ju knappast.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Terror på Elm Street 6, Sista mardrömmen på Elm Street – Freddys död

Freddy’s Dead är filmen där man slutgiltigt accepterat det faktum att det enda som numera driver Elm Street-serien är Robert Englund i rollen som Freddy Kreuger. Som synes är hänvisningarna till de berömda mardrömmarna på gatan bortsanerade ur titeln och sedan länge är Robert Englund det första namnet vi ser när filmen drar igång.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Terror på Elm Street 5, Terror på Elm Street 5 – The Dream Child, Freddys sidste mareridt

”Nämen hörni, den där idén om ’the bastard child of a hundred maniacs’, glömde vi inte bort den lite i The Dream Master? Och nu har vi ju råd att göra en ny film eftersom vi fått backning av ett gäng kristna pro life-grupper. Vad säger ni, vi slänger ihop en nunna med en tonårsmamma som bestämt sig för att behålla sitt barn även om det riskerar att bli en ny Freddy Kreuger. Awesome!”

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Terror på Elm Street 4, Terror på Elm Street 4 – Freddys mardröm, Søvnløse nætter

Jaaaa, 80-tal! Karatemontage! Enorma frillor! Spandex! Midjekorta skinnjackor! Freddy Kreuger!

Självklart gick det inte att ta kol på Freddy med vare sig knivhandske eller vigvatten! Särskilt inte som en av de överlevande från Dream Warriors har en hund som kan pinka Freddy-uppväckande eld… Nej, kära läsare ni sover inte och läser en galnings recension, detta händer verkligen. I filmen alltså.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Terror på Elm Street 3, Terror på Elm Street 3 – Freddys återkomst, Morderisk mareridt 3, Mareridt på Elm Street: Dream Warriors

Uppföljarna fortsätter i stadig takt. Här har man dock lika abrupt som mellan originalet och Freddy’s Revenge bytt spår. Vi är förvisso fortfarande kvar på Elm Street men nu i form av ”the last of the Elm Street children”, det vill säga de olyckliga avkommorna till de blodtörstiga föräldrarna som futtade på Freddy Kreuger.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Terror på Elm Street 2 – Freddys hämnd, Morderisk mareridt 2

Vad ska Jesses stackars föräldrar ta sig till med sin son? Han vaknar skrikande av mardrömmar, badande i svett. Han råkar i trubbel med skolans coach för halvnakna improviserade brottningsmatcher. Han smyger sig in i sin lillasysters rum om nätterna. Just det, han drar omkring i staden under regniga nätter och beställer öl på sjaskiga barer också.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Terror på Elm Street

Vad kan gömma sig i en säng, under en kudde? Ett foto på kärestan, en porrtidning, en snuttefilt? Nancy Thompson kör på det mer obekväma alternativet och sliter fram en kaffekopp så snart mamma lämnat rummet och vi vet ju alla varför.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Dennis Lehane, Mystic River
Lev Grossman, The Magician King
Dean R. Koontz
, The Funhouse

 

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg