You are currently browsing the tag archive for the ‘Feel good’ tag.

Det kanske säger något om dagens perfektionism- och statushets att filmens så kallade ”dåliga morsor”, bad moms, faktiskt inte alls är särskilt dåliga. Ok att de inte är lika propra som det kräkframkallande sömnpillret Mother’s Day (men det är svårt att klå Garry Marshall på den fronten) men vi snackar knappast mödrar som säljer sina barn för att få råd med en sil. Det är inte ens på nivån att de försöker stöta på dotterns pojkvän. Allt de här mammorna vill är att få lite tid för sig själva och inte behöva visa upp en perfekt yta hela tiden.

Bad MomsI Bad Moms är det PTA-ordförande Gwendolyn som står för den perfekta mammaytan som inte får ha den minsta fläck eller repa. Och det är Amy Mitchell som en dag säger nej till att försöka upprätthålla den ytan. Ögonblicket när hon vägrar gratisarbeta vid skolans bake sale (till de andra mammornas förfärade flämtningar) utgör snöbollen som bara blir större och större allt eftersom Amy tillsammans med mammakompisarna Carla och Kiki abdikerar från sina plikter.

Nej, Bad Moms är varken kräkframkallande eller något sömnpiller. Själva grundhistorien är kanske inte så uppseendeväckande där den följer sin hyfsat tydligt uppsnitslade bana, men filmen bjuder faktiskt på en hel del humor utmed den där banan. Mycket tack vare sina skådisar, där både Mila Kunis, Kathryn Hahn och Kristen Bell ger oss en underbar komisk tajming.

Mila Kunis visar än en gång att hon kan leverera roliga repliker, stå stadigt i ren situationskomedi och samtidigt kännas som en verklig person (trots att hon är overkligt snygg och tycks marginellt äldre än sina filmbarn). Kathryn Hahn är mer oberäknelig, jag får alltid ett intryck av total gränslöshet från henne på ett sätt som är både roande och oroande. Kristen Bell ska väl här vara den lite knasiga och får kanske inte så mycket mer djup än så men känns ändå som en väl integrerad del i trion.

I mångt och mycket presenterar Bad Moms en klassisk high school-trope när Amy ska slåss med perfekta Gwendolyn om posten som elevråds PTA-ordförande (hej, Election!). Vi har den populära bitch-klicken som utmanas av den freakiga trion (på Wikipedia lär jag mig att genren kallas ”slobs vs snobs”) som vågar säga nej till alla måsten. Det är nästan så man undrar om filmen började som en high school-historia men att man så småningom placerade den i det lite äldre åldersspannet för att kunna ha fler och grövre skämt om alkohol och sex.

High school-historien lämpar sig förstås för en skruvad crazystämning som funkar rätt bra ihop med beskrivningen av mammor som vill slå sig lite lösa (VSB: slow motion-scenerna på snabbköpet där det blandas white russians direkt i mjölktetran). Då är det synd att Bad Moms inte vågar släppa sargen helt utan samtidigt också vill skapa någon slags feel good-känsla utifrån premissen mammor-älskar-ju-ändå-sina-barn. Det är feel good-ambitionen som gör att jag mitt i allt urflippande inte kan låta bli att notera att pengar, tid eller barn- (och hund-)vaktsresurser aldrig tycks vara något större problem.

Jag kan också tycka att det är synd att Bad Moms inte lyckas bättre med sin genusbalans. Att så fort ett kön ska få lite utrymme så måste det ske på bekostnad av det andra. Filmen skulle inte passera ett inverterat Bechdeltest och vi har i runda slängar tre tydliga mansroller. Heta singelpappan som aldrig blir mer än ett perfekt skulpterat men samtidigt känsligt muskelberg. Amys man som får bete sig som en femåring bara för att vi som tittare inte ska lasta henne för att hon trånar efter heta (och känsliga) singelpappan. Och så den söndercurlade sonen som efter ett allvarligt samtal från sin mamma (vilket i princip levererar det något problematiska budskapet ”se för fan till att inte bli som din pappa”) raskt börjar göra sina egna läxor och fixa frittatas till frukost. Samtidigt måste jag applådera det faktum att Hangover-skaparna Jon Lucas och Scott Moore gjort den här typen av film och låtit den handla om abdikerande mammor istället för den evinnerliga Peter Pan-pappan som inte vill växa upp och Ta Sitt Ansvar.

Det är stor risk för att Bad Moms absolut inte håller i långa loppet. Att jag ser om filmen om ett par år, läser den här texten, ser betyget och undrar om jag gjort inlägget i samma aspackade tillstånd som de dåliga morsorna (eller en viss Tarzanrecensent). Men just nu blev jag ändå väldigt underhållen av crazytrion, trots att de inte riktigt vågar löpa linan ut. Bara Kathryn Hahns bedårande rara mamma som får prata lite till eftertexterna är värd en hel stjärna på egen hand.

star_full 2star_full 2star_full 2

Omtitten:
Nå, nu hann det förvisso inte gå ett särskilt långt lopp innan jag bestämde mig för att det var dags för en omtitt på Bad Moms. Men med ganska exakt ett år innanför bältet höll filmen förvånansvärt väl. Jag gissar att det beror på att dess främsta styrka helt klart ligger hos skådespelarna, snarare än en saftig historia. Själva historien sjönk till och med något eftersom det blev ännu mer uppenbart att upptakten, när mammorna är urflippade och crazy i snabbköpet, inte alls matchar fortsättningen, när de ska bekämpa PTA-Gwendolyn.

Jag kan återigen också tycka att det är lite synd att det hela måste landa i den här jag-älskar-ju-ändå-att-vara-mamma-attityden eftersom det inte är det det handlar om när Amy, Carla och Kiki vill vara “bad moms”. I mina ögon handlar det istället om att de för en kväll inte vill vara mammor överhuvudtaget utan egna individer som kan ta sig ett järn eller två utan att behöva tänka på vad de ska packa i ungarnas lunchlådor.

Men what the heck, filmen är fortfarande oväntat underhållande och Mila Kunis blir bara en starkare och starkare fixstjärna i min komedienne-himmel.

star_full 2star_full 2star_full 2

Mila, Kathryn och Kristen kan alla avnjutas på streamingtjänsten C More. Och med en gratismånad på sig att testa det hela finns det ju inte så mycket att tacka nej till, eller hur? Är du fortfarande inte övertygad? Varför inte spana i den här C More-trailern för filmen?

 

Annonser

Medelålders gifta paret Mary och Michael har verkligen fullt upp med jobb. Jobb, jobb, jobb. Stup i kvarten ringer mobilerna och det är ”work” som kallar. Efter ett tag får man som tittare dock intryck av att de bägge har en mer eller mindre tyst överenskommelse om att deras respektive ”jobb” egentligen är deras respektive vänsterprassel, Robert och Lucy (”So, you were able to leave…work? It can become quite taxing, don’t you agree?”)

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Their Finest Hour

Till sommaren kommer Christopher Nolans bombastiska krigsepos Dunkirk att ha premiär. Kan han månne ha blivit inspirerad av en oansenlig men upplyftande film med samma tema som producerades mitt under brinnande Londonblitz?

Läs hela inlägget här »

jag-alskar-digEn ungt par rullar runt i en säng, nyförälskade och lyckliga. Men där är inte filmen slut, det är bara början. Plötsligt har det gått ett antal år och den där nyförälskelsen har börjat få en del repor och bucklor på vägen. Har inte startmotorn börjat hacka lite också?

Läs hela inlägget här »

FilmspanarnaDet kanske säger något om dagens perfektionism- och statushets att filmens så kallade ”dåliga morsor”, bad moms, faktiskt inte alls är särskilt dåliga. Ok att de inte är lika propra som det kräkframkallande sömnpillret Mother’s Day (men det är svårt att klå Garry Marshall på den fronten) men vi snackar knappast mödrar som säljer sina barn för att få råd med en sil. Det är inte ens på nivån att de försöker stöta på dotterns pojkvän. Allt de här mammorna vill är att få lite tid för sig själva och inte behöva visa upp en perfekt yta hela tiden.

Bad Moms Läs hela inlägget här »

The InternRedan år 1970 skaldade HasseåTage i sin 88-öresrevy med sången Blå Stetsonhatt: ”Vid trettitre, e´ man passé/vid trettifem, så kan man hälsa hem/vid fyrtio jämnt, e´ man ett skämt”. De frågade sig vad man skulle hitta på om man inte nöjde sig med att ”sitta i stadsparken och mata duvor”.

Läs hela inlägget här »

Intouchablesalt. titel: En oväntad vänskap, The Intouchables, Untouchable

En förlamad kultiverad man söker en vårdare på heltid som ska bo i hans luxuösa Parishus. Tror vi att han anställer någon av de mycket kompetenta sökande till jobbet? Sökande som utbildat sig i åratal för att sköta det jobb som annonserats ut?Tror vi att han anställer någon som till 100% delar hans förfinade smak vad gäller konst och musik?

Läs hela inlägget här »

PrideMöjligtvis med undantag för skogshuggare är det svårt att föreställa sig ett mer kraftkrävande yrke än gruvarbetare. Att vara gruvarbetare fordrar en lika hård kropp som psyke, varför det inte är särskilt svårt att föreställa sig att det bland dylika manly men inte finns mycket utrymme för sådant som kan uppfattas som omanligt.

Läs hela inlägget här »

MedicinenFör länge sedan (alldeles för länge sedan) kunde jag tänka ”Yes, en ny Colin Nutley!”. Nu är det sällan jag tänker någonting, jag har liksom slutat att ens registrera regissörens output på den svenska filmmarknaden. Skulle Medicinen med (sitt ned om ni inte vill bli golvade av detta nytänkande) Helena Bergström i huvudrollen göra något för att förändra den inställningen?

Läs hela inlägget här »

Mamma MiaI likhet med Annie blev Mamma Mia! något jag kände att jag borde ta mig an. Musikalfilmen är en av tidernas mest framgångrika, sett till intäkter, och jag har förstått att den uppskattats av många även efter den slutade gå på bio. Det fanns bara ett problem. Jag hade börjat se Mamma Mia! inte mindre än två gånger förut och aldrig orkat längre än till andra sången (Honey, Honey) innan jag var tvungen att hejda ångvälten av feelgood som hotade att platta till både mig och min mentala hälsa.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Cold Moon
Stephen King, Blaze
Edward St Aubyn, Romanerna om Patrick Melrose vol 1

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg