I Elysium rakade Matt Damon skallen och byggde sig ett exoskelett för att rädda livet. I Downsizing rakar han skallen (och lite till) för att rädda ekonomin och äktenskapet. Fast poängen med Damons förändring i Downsizing ligger egentligen inte i håret (sedan får Samson skälla hur mycket han vill på Delila). Hårlösheten är bara en förberedelse inför den process som krymper den mänskliga kroppen till en åttondel av sin ursprungliga storlek.
Etikett: Elysium
The Martian (2015)
Wikipedia nämner att filmmakaren Ridley Scott under sin karriär gärna använt sig av stadslandskap för att berätta sin historia och ofta återkommit till teman som rör konflikter mellan fäder och söner samt artificiell intelligens.
Ringworld (1970)
Nackdelen med att söka sig bakåt i science fiction-historien är upptäckten att allt fler koncept som vid första anblicken framstod som påhittiga och fräscha egentligen är snattade från en tidigare källa.
Ta exempelvis sydafrikanen Neill Blomkamps Elysium. Tack vare Robert Heinleins Starship Troopers var jag på det klara med att exoskelett knappast var Blomkamps egen uppfinning. Men när jag tagit mig igenom Larry Nivens Ringworld blir det också tydligt att det här med en cirkulär, artificiell, rymdvärld, vilken dessutom rymmer närmast magiskt effektiva medikamenter inte heller var något som Blomkamp drömde ihop på egen hand under en ectasy-tripp i tonåren.
X2: Librivox i korthet
A Journey from this World to the Next (1749)
Det är slut mellan mig och Henry. Jag tänkte att jag skulle ge Mr Fielding en ny chans efter vår minst sagt tveksamma introduktion via Tom Jones men inte heller A Journey from this World to the Next var något att hoppa jämfota över.
Utsikterna var dock lovande: bokens berättare dör ganska omgående och världen som är ”the Next” är alltså den som döda själar kommer till. Men Fielding är inte intresserad av andliga frågor och skickar därför inte sin anonyme berättare till himlen (i alla fall inte med en gång). Istället får han, ledsagad av Merkurius, dela vagn med flera andra själar på väg till City of Disease. De delger varandra historierna om hur de gått hädan och här tror jag att det ska bli något Decamerone-liknande men dessa historier är ganska snabbt avklarade. Därefter ställs själarna inför Minos, domaren som bestämmer huruvida de ska få inträda i Elysium, kastas i the Bottomless Pit eller återinträda i världen för att försöka göra bättre ifrån sig den här gången. Även här trodde jag att de olika själarnas historier skulle få ta plats, men icke.