X5: Elizabeth Gaskell (1848-1863)

Kanske blev det lite rumphugget när jag började i bakänden på Elizabeth Gaskell…

Ok, så en mer korrekt formulering skulle sannolikt vara att jag började med slutet av Gaskells författarskap men hur roligt låter det?! Dock är det med sanningen överensstämmande. Som vanligt fick slumpen råda när jag snokade runt på eminenta ljudbokssajten Librivox. Min favoritinläsare Elizabeth Klett hade tagit sig an en bok som hette Wives and Daughters och dess blandning av realism, romantik och en gnutta sentimentalitet gav mig definitivt mersmak.

Wives and Daughters (1866)

En slump som ser ut som en tanke… Inte särskilt långt efter att jag avslutat min maraton-duvning med systrarna Brontë fortsatte jag på det victorianska temat genom att bekanta mig med författaren Elizabeth Gaskell. Samtida med bland andra Charles Dickens i vars tidning Household Words hon publicerade flera noveller. Brontë-kopplingen kommer sig av att Gaskell blev ombedd av ingen mindre än Patrick Brontë att skriva en biografi över hans dotter Charlotte.

Cranford (1851)

Cranford av Elizabeth Gaskell (Mrs. Gaskell för hennes läsare) är en samling charmiga epistlar från den ultimata lilla engelska landsbygdorten där de residerande kvinnorna (primärt änkor och ungmöer) vill att allt ska vara som det alltid varit och ankomsten av tågtrafik ses som en total katastrof. Stora händelser involverar kattinmundigande av en bit värdefull gammal spets och man håller hårt på konvenansen när det gäller att äta apelsiner. Som vanligt i viktoriansk litteratur spelar pengar en förhållandevis stor roll — man ska helst leva som om man inte hade dem, men när man verkligen inte har dem, då är det illa.