Varmt välkomna till 2021 års Halloween-tema. Den här gången har jag försökt med ett lite annat grepp – borta är såväl nationellt fokus som specifika monster eller undergenrer. Nu är det dags att sprida gracerna rejält vad gäller både innehåll och kvalitet.
Fortsätt läsa ”Dear constant reader…”Etikett: Duma Key
Under the Dome (2009)
I början av 1800-talet bodde det i London en Dr. Nathaniel Bagshaw Ward. Han noterade, liksom många andra, att London-luften inte bara var ohälsosam för människor utan också för växter och djur. Därför började han experimentera med glasbehållare som skulle hålla den dåliga luften ute, men snart hade det hela växt till något mer metafysiskt. Grejen med hans ”Wardian case” (samt efterföljande utveckling av terrarier och akvarier) var lockelsen i att innanför glasväggarna skapa en balans som gjorde det hela till en slags organisk evighetsmaskin.
Naturligtvis lyckades man aldrig få till ett sådant självgående kretslopp. Inte heller blir det något kretslopp att tala om i den lilla staden Chester’s Mill när en kupol plötsligt innesluter staden en lördagsförmiddag i oktober. Det är som om en ostkupa plötsligt lagts runt samhället – ingen av de som är innanför det märkliga energifältet kommer ut och ingen av de som av olika anledningar lämnade staden tidigare kommer tillbaka in.
Just After Sunset (2008)
Alla någorlunda vana Stephen King-läsare vet att författaren är minst lika bra (vissa skulle hävda bättre) i det korta formatet som det långa. Ungefär nio (lite beroende på hur man kategoriserar) novell- och långnovellsamlingar hade det blivit innan Just After Sunset kom ut 2008.
Då hade det bara gått sex år sedan Everything’s Eventual där bland annat den filmatiserade 1408 ingick. Därför kan det tyckas lite paradoxalt att King inleder sitt förord med att beskriva hur han under 2000-talet tycktes ha tappat förmågan att skriva de där novellerna som under betydligt mindre gynnsamma omständigheter vällde ut ur hjärnan och ned i skrivmaskinen.
Nytt år, nygamla böcker
Vad är väl bättre än att starta upp det spillans nya året med…inte sprillans nya, men väl olästa, böcker? Förra årets läslista lyckades jag ta mig igenom i ny rekordfart, varför det här inlägget kommer redan nu istället för i februari som hittills varit traditionen. Vi får väl se om årets lista är lika snabbt avverkad? Redan nu finns det vissa tveksamheter eftersom jag först vill ta mig igenom tre volymer av sympatiska Richard Matheson-noveller innan jag kör igång med det här.
Rörliga bilder och tryckta ord 