2012 års tio bästa filmer

10. Iron Sky
En film som svingar vilt och kanske inte alltid träffar målet men jag kan inte bortse från att den är ett gigantiskt kärleksprojekt med en massa galna idéer som sannolikt inte kunnat genomföras på något annat sätt.

”You are Neil Armstrong after the sex change operation. Is that correct?”

9. The Hunger Games
Jag har sett filmen flera gånger sedan premiären och tycker fortfarande både att historien är stark och utförandet är bra. Möjligen lite väl barntillåten men Jennifer Lawrence gör fortfarande en av sina bästa prestationer. Katniss är Kool!

Once Upon a Time in Hollywood (2019)

alt. titel: Once Upon a Time…in Hollywood

Det är frågan om inte Quentin Tarantino i fallet Once Upon… gjort en Stephen King. Det vill säga försökt återuppliva och därmed återuppleva sin egen barndom. Vi snackar alltså om en man som är döpt efter Burt Reynolds rollfigur i TV-serien Gunsmoke, som redan vid späd ålder älskade filmer och dessutom bodde i Los Angeles-området på slutet av 60- och början av 70-talet.

Inglourious Basterds (2009)

Trots att Kill Bill fick breda ut sig över hela två volymer (alltså filmer) känns det som Inglourious Basterds var Quentin Tarantinos första riktigt storslagna film, vilken sedan följts upp av Django Unchained och The Hateful Eight. Jag minns premiärtittningen som något av en uppenbarelse och har sedan dess gått och sugit på en omtitt. Nu var det dags – skulle den historiealternativa upplösningen av andra världskriget hålla?

The Hateful Eight (2015)

alt. titel: The H8ful Eight

Till det avlägset belägna raststället och vägkrogen Minnie’s Haberdashery flyr åtta främlingar och en kusk undan en svår snöstorm som drar genom Wyomings karga bergslandskap. Det har inte hunnit gå särskilt många år sedan det amerikanska inbördeskriget avslutades och stämningen blir aningens spänd när det visar sig att en av de åtta är klädd i grå officersuniform medan en annan inte bara är klädd i en blå vapenrock utan dessutom har en hudfärg som är distinkt icke-vit.

True Romance (1993)

Clifford Worley borde kanske ha anat oråd den där dagen grabben hans dök upp med en helt nybliven fru bredvid sig i den lila cadillacen. Men nu dröjer de där aningarna ända till dess att Clarence berättar att han och Alabama släpar på en resväska full med outblandat kokain.

Det är ett resväskinnehåll som man knappast kommer över på hederlig väg och Clarence måste nu inte bara försöka avhända sig allt knarket, utan vill dessutom gärna veta om rättvisan är på jakt efter honom på grund av den där hallicken som han sköt i hastigheten. Den nyblivna Mrs. Worleys hallick.

Hitchcock (2012)

Den här gången fick jag den stora äran att välja månadens Filmspanarfilm. Bra eller dåligt, you be the judge…

***

Den store (i både bildlig och bokstavlig mening) Alfred Hitchcock måste hitta ett nytt projekt efter dunderhiten North by Northwest, men det går trögt. Inget manus eller förlaga tycks duga, inget ger honom den rätta utmaningen.

Till dess att han springer på författaren Robert Blochs senaste alster, Psycho. Den påhittade historien som utgår från Ed Geins framfart på Wisconsins landsbygd har ratats av etablissemanget som spekulativ och perverterad. Perfekt, tänker Alfred som har en aning eller två om hur det mänskliga psyket fungerar. För det är ju inte utan att vi är otillbörligt fascinerade av de vi fördömer.

Under det rosa täcket (1996)

Efter att ha varit rätt manligt fokuserad ett tag med road movies och Django, är det dags för bloggen att göra lite genusmässig bot och bättring.

***

För ett par sekunder blir jag Gert Fylking och utropar: ”Äntligen!” Det är väl också passande att jag i och med det överskrider min biologiskt givna könsbarriär, för äntligen har jag kommit mig för att läsa Nina Björks Under det rosa täcket. Att boken, trots sina stadiga sjutton år, fortfarande tycks ses som ett standardverk eller åtminstone något högst läsvärt antyds av det faktum att det är stört omöjligt att komma åt att låna den på biblioteket.