Sinister (2012)

Jag tycker mig börja ana ett mönster… När vi lämnade Bill Cunningham älskade han fortfarande sitt jobb och han kommer antagligen att dö med kameran i näven, iförd sin franska blå gatsoparjacka. Raša förlorade det jobb hon älskade (eller i alla fall levde för) och när vi lämnade henne hade hon tagit ett svårt beslut: att flytta dit jobben finns.

X4: Alien (1979-1997)

Alien (1979)

Om besättningen på Nostromo hade vetat vad som väntade hade de nog önskat att kryoväckningen varit utrustad med en lååång snoozefunktion. Nu gjorde de ju inte det utan landade på den lilla planeten LV-426 som svar på en okänd signal. Och okända signaler ska man vara försiktig med i världsrymden…

Nu var det ett bra tag sedan jag såg originalet sist och av någon anledning tycks jag mellan gångerna hinna glömma bort vilken fenomenal film det här är. Manus och dialog är så tajt det kan bli och stämningen i de rätt så ruffiga skeppskorridorerna är synnerligen otrevlig, egentligen redan från början när skeppsdatorn Mothers text börjar rulla i den speglande hjälmen som till synes är kvarglömd på en konsoll.

Ghost Stories of an Antiquary (1904) och More Ghost Stories (1911)

Vilken tur att man har trevliga bloggkollegor som inte bara tipsar om bra filmer, utan också om bra läsning! Tack vare Sara, Trash is King och Filmitch fick jag korn på den brittiske medeltidshistorikern Montague Rhodes James (1862-1936) som, förutom att knalla omkring i anrika miljöer som Cambridge och Eton, också skrev spökhistorier.

Just nu känner jag dessutom att jag är väldigt tacksam över att befinna mig i vårt moderna samhälle. Efter upptäckten av James (som jag sannolikt inte gjort utan bloggarna) var det ett ögonblicksverk att kolla upp författaren på Wikipedia och dessutom glatt konstatera att hans verk befinner sig under Public Domain. Det gör i sin tur att jag lika snabbt kan gå till min lilla husgud Librivox.org (länk i vänsterspalten) och vips har jag en alldeles utmärkt uppläsning av James två första novellsamlingar i iPoddens hörlurar. Att sedan underbart och varmt vårväder kanske inte riktigt är den stämningsmässigt mest perfekta inramningen till den typen av historier är inte mycket att göra något åt.

Haute Tension (2005)

alt. titel: Switchblade Romance

Efter att ha läst snälla saker om den här franska slashern hos Fiffi var jag ju bara tvungen att testa. Sedan titten har regissören Alexande Aja också fått en hel del uppmärksamhet för sitt omtag på filmen-med-de-många-små-och-arga-firrarna-med-vassa-tänder.

The Wicker Man (1973)

Den som tror att det enbart är amerikanskt redneck country förunnat att ha sturig och potentiellt både galen och farlig lokalbefolkning kan ju ta sig en titt på de skotska öarna (eller varför inte det norrländska inlandet). Ödsligt och kargt så det förslår, en miljö som borde fostra ett likaledes kargt folk. Helt fel, ska det visa sig när polisen Neil Howie kommer till avskiljda Summersisle för att undersöka försvinnandet av en liten flicka.

A Nightmare on Elm Street (1984 och 2010)

OBS! Stor spoilervarning! Om du vill bli det minsta överraskad av någon av dessa filmer bör du sluta läsa nu.

jnnnnnnnnnnkn

Så, mannen med handsken är tillbaka. Med tanke på alla andra skräckremakes som översköljt marknaden på senaste tiden var det väl ganska oundvikligt. Till skillnad från exempelvis Gus van Sants Psycho som mer handlade om en återuppståndelse än en remake eller Zack Snyders Dawn of the Dead är tyvärr ANoES anno 2010 en sådan där film där man frågar sig ”Varför?” Vissa förändringar är gjorda i manuset, men de är inte av den arten att de tillför något, utan tycks mer bara finnas där för att kopieringen från originalet inte ska bli alltför uppenbar.

[Rec] (2007)

Livet på en brandstation kan vara dötrist… och… tråkigt… och… alldeles… alldeles… livsfarligt. Eller kanske inte livet på själva brandstationen utan snarare på grund av det jobb som de som jobbar på brandstationen har. Ett brandmannateam får en utryckning till en hjälpbehövande kvinna. Polisen är redan på plats och anledningen till att vi överhuvudtaget känner till historien är att brandmännen just denna natt åtföljs av en reporter och en kameraman för programmet ”Medan du sover”. För den här gången blir det ingen sansad insats där alla efter väl förrättat värv kan åka tillbaka till sina stationer och sova ett par timmar. Det här gången lagras det upp så mycket skit i det blå skåpet att det faktiskt inte längre finns något skåp, bara skit.

Johnny Mad Dog (2008)

Det finns inga som helst försonande drag i Johnny Mad Dog. Efter att ha sett den vill man bara krypa in i ett hörn och dö över världens allmänna jävlighet, vilket kanske inte är så förvånande eftersom filmen beskriver vardagslivet för barnsoldater. En vardag som präglas av ofattbart våld och förnedring, där mänskligt liv är lika mycket värt som ett avgnagt kycklingben och allt under parollen ”Vill du inte dö — bli inte född”.