alt. titel: Demonernas port, Rashomon
Tre män tar sin tillflykt undan hällregnet i den fallfärdiga Rashômon-porten, vilken när den byggdes på 700-talet markerade vägen som löpte mellan Kyoto och Nara. Nu är det dock länge sedan den markerade något mer än det sönderfallande japanska imperiet och det sägs att till och med demonerna själva flytt sin hemvist eftersom de aldrig kan matcha mänsklighetens ondska.
En präst och en vedhuggare har varit vittnen i ett polisförhör gällande mord på en samuraj och de berättar om sina upplevelser för den tredje mannen för att få tiden att gå. Fysiska bevis (en kvinnas hatt och en död kropp) talar nämligen inte alls ett särskilt tydligt språk och vi blir serverade en och samma historia från flera olika perspektiv. Fast egentligen är det ju inte alls samma historia, även om den slutgiltiga utgången aldrig förändras. Beroende på vem det är som har ordet, blir det tydligt att sanning är något högst subjektivt. Eller är den?
Rörliga bilder och tryckta ord 